Inlägget postades först hos Spelografi.

Till att börja med kan det vara bra att påpeka att detta är första gången jag spelar ett WRPG. Jag ska inte gå på djupet med mina anledningar, men jag har alltid haft lite svårt för den västerländska estetiken i spel och är istället dedikerad JRPG-genren. Men jag kände mig tvungen (?) att vidga mina vyer – vad ska annars det svenska gaming communityt tycka om mig. Lotten föll på Mass Effect, kanske för att det kändes så amerikanskt det bara kan bli. Så, för första gången på 1 ½ år (då jag klarade Star Ocean: The Last Hope) startade jag min 360 igen. Den morrade högljutt som en sorts hälsning. Nej, jag gillar inte dig heller.

Välj en karaktär tycker spelet, färdigkonfigurerade John Shepard  eller bygg en egen. För mig är det ganska självklart att bygga en egen karaktär, även fast det är ett jäkla pyssel. Det var samma sak när jag testade Final Fantasy XIV (vilket jag ångrar). Det tog mig en timme att sätta ihop en karaktär. Kanske var det dumt av mig att sitta och fnula nu igen istället för att bara börja spela – den vägen fanns ju också – men jag spenderade nog inte mer än 20 minuter på Renora som jag döpte min kvinnliga Shepard till. Jane är ju så tråkigt. Det kändes lite som Sims 3 faktiskt. Hursomhelst, jag blev nöjd med min Shepards utseende – hår i stram knut, svart eyeliner, putande naturligt färgade läppar. Väldigt Hollywood-actress. (Typ Angelina Jolie när jag tänker efter. Huh.) Hennes röst är hård och kall, precis som jag förväntade mig.

Jag är som ni kanske förstår ingen actionspelande gamer. Jag menar, det närmaste jag kommit den här typen av action är Valkyria Chronicles och det är flera ljusår ifrån. Men jag är ingen idiot, jag kan anpassa mig, lära mig nya saker. Fast det betyder inte att jag inte blir fly förbannad över kamerakontrollen. Vart är den inverterade X-axeln?! Y-axeln finns, toppen, men resten då? Det är så jag alltid spelar mina spel och i de flesta JRPG:n där du kan snurra kameran 360 grader så är detta oftast en fullt normal inställning. Inte här. Vilket gör att jag tittar upp när jag ska titta ner, glor åt vänster när jag ska stirra åt höger. Panik är väl det minsta man kan säga. Svordomarna viner i luften, de avlöser varandra en efter en. Frustration är ett annat bra ord för att förklara hur jag känner. Enträget har jag nu suttit och försökt banka in i skallen hur kameran fungerar i Mass Effect. Jag misstänker att om nån satt och tittade på när jag spelade skulle de få sig sitt livs skratt. Men själv blir jag bara ledsen. Det är en sån enkel grej, varför kunde inte den inverterade X-axeln fått vara med också?

Det har bara gått två timmar än så länge, men det var också allt jag orkade med idag. Att sitta och kämpa med kameran mitt i en strid är inte optimalt. Visst, jag skulle vilja strunta i det här spelet och spela Tactics Ogre eller Xenogears istället, men på nåt sätt så har jag nu satt mig i det här hörnet och här lär jag väl bli sittandes, med dumstruten på. Kanske frammanas inte lika många svordomar nästa gång jag spelar.