Speltankar

Åren går, spelen består

Nu när det värsta av min flytt är avklarad har jag spenderat ett antal kvällar med att gå igenom alla mina pärmar med sparade papper. Igår kom turen till kvittopärmen. Det var lite som att se bitar av ens liv flasha förbi ögonen. Mängder av kvitton, främst från Webhallen och Spelbutiken, låg prydligt i plastflickor. Jag tittade snabbt igenom alla innan jag kastade dem. Här fanns inköp från långt bak i tiden, från 2004 och 2005 som äldst. De flesta spel jag köpt har legat över 500 kr i pris, oavsett om det var import eller ej, och Webhallens frakt var inte att leka med i mitten på 2000-talet, 69 eller 59 spänn! Helt otroligt att jag har haft råd att köpa alla dessa spel och kanske ännu mer fantastiskt att jag har haft tid att spela merparten av dem.

Kändes konstigt att se så många speltitlar, vissa kunde jag knappt tro var så gamla. ”Va, köpte jag det här 2006? Det kan ju inte stämma.” Men visst stämmer det. Tiden bara rinner iväg. Har även rensat bland mina speltidningar. Här slänger jag inget, än så länge, men jag har lagt undan de äldsta. Tog fram en Level från 2006 för att läsa vid frukosten i morse. Det var på den tiden innan Playstation 3 hade släppts och förhoppningarna var skyhöga. I en annan tidning från 2008 skrevs det redan högtravande ord om det fantastiska spel som Final Fantasy XIII skulle bli. Kändes ju nästan lite pinsamt att läsa, såhär i efterhand, men jag var förstås också en av dem som hoppades att FF XIII skulle bli episkt och inte bara enformigt.

Snart är det dags för Ni No Kuni. Vill hoppas och tro att det kommer bli en gripande och stimulerande upplevelse, att jag inte åldrats förbi känslan av att vara förundrad och fastklistrad vid TV:n. Men nånstans inom mig vilar en oro. Den gnager mig. Kommer jag kunna slappna av, kommer jag kunna spela flera timmar i sträck, kommer jag hitta andra saker jag hellre vill göra? Planen är att avsätta i stort sett hela helgen till att spela. Jag är redo att bli hänförd så pass att jag glömmer bort att äta.

Vill känna mig som ett barn igen genom det här spelet...
Vill känna mig som ett barn igen genom det här spelet…

10 kommentarer på “Åren går, spelen består”

  1. Inga förväntingar kära du! Då blir livet så mycket lättare 😀 Jag ser visserligen också ”fram emot” Ni No Kuni. Men då mer att få bläddra i boken och se hur det ser ut. Har inga förväntningar på hur spelet i sig ska vara och ska bara… ja. Låta det vara vad det är och så får vi se!

    Gamla speltidningar kan vara jättekul att bläddra i när man sitter med ”facit i hand” så att säga. Jag tycker dessutom att de är så sjuuuukt överdrivna! Speciellt de från 90-talet, men även dagens speltidningar lider av det. Därför jag vägrar läsa dem nu 😛
    Ina skrev nyligen: Den ofrivilliga spindeln i nätet

    1. Du har så rätt, kära Ina! ^__^ 😀 Försöker att slå förväntningarna ur huvudet. Egentligen är det inte förväntningar på spelet, när jag tänker efter. Till största del är det förväntningar på mig själv. Även fast jag inte är samma person som jag var när jag gick i skolan och hade mycket mer tid att spela, så förväntar jag mig att jag är samma person. Oförändrad, sedan 16 års ålder. Att jag ska känna på samma sätt för spelen, att jag ska klippa kontakten med omvärlden tills spelet är avklarat. Det är förmodligen inte så det funkar längre, nu när jag är sambo, jobbar och är allmänt ”vuxen”. Men jag har svårt att förlåta mig själv för det. Jag ser det som en brist, som ett problem att livet ändras. Att jag har ändrats.

      Så egentligen borde jag göra som du säga, klippa förväntningarna, men framför allt de jag har på mig själv. Så kanske spelarglädjen blir mycket mer självklar, istället för ett tvång. 🙂

      Läste för en ganska lång tid sedan recensionen av FF VII i en gammal Super PLAY. Det var en text som i stort sett inte sa något om spelet, det var bara en massa känslovallningar, som jag minns det. XD Så ja, överdrivna, målande på sitt sätt, men ibland bara onödigt dravel, speciellt när det ska hypas. ;P

      Tack för din kommentar! *kramar*

  2. Jag är så otroligt taggad och peppad på Ni No Kuni! Det här ska bli en sann ära att få spela.

    Men precis som Ina nämnde om förväntningar – så bör jag lägga förväntningarna åt sidan så att jag inte blir besviken.
    Jag har läst en del recensioner och de mesta verkar tycka det är bra medan andra tycker mindre bra om det.

    Det är läskigt att frakter på spel (och film förr eftersom jag även är filmnörd) var så höga förr.

    Jag ser fram emot dina kommentarer angående Ni No Kuni! Verkligen, eftersom du är Sveriges bästa RPG-skribent.
    Jerry Olsson skrev nyligen: Första månaden med sockerdiet avverkad.

    1. Det är härligt att se fram emot ett spel, allt kan hända. 🙂 Jag har inte läst några recensioner, jag gör det mer sällan faktiskt. Vill göra upplevelsen min egen först och främst. Därför kan det ibland vara knepigt när det twittras och instagramas om spel man inte själva hunnit ta tag i.

      Nu sitter jag och väntar på att mobilen ska plinga med ett SMS som säger att jag kan gå och hämta spelet. ^^

      Tack! Jag hoppas att jag kommer ha intressanta kommentarer. Men först måste jag nog ge spelet ett antal timmar. ^^ Tack snälla för din fina komplimang.

  3. Känner igen det där med kvittona otroligt mycket, var nästan lite obehaglig att läsa det.
    Men ack ja. Tiden verkligen flyger iväg. Hoppas du kan få tiden för att hinna med spelandet.

    Hoppas Ni no Kuni får dig att känna så. Själv fick jag de känslan när jag körde Tales of Graces f. Fick det där ”barnsliga” ruset av spelet, som gjorde att allt kändes så grymt underbart.
    Har själv startat Ni no Kuni nu, så det ska bli väldigt intressant att se vad som tycks om det senare.
    Micke skrev nyligen: Ni no Kuni is here!

    1. Åh, lyx att du redan har fått ditt exemplar! Jag väntar fortfarande på mitt bekräftelse-SMS… 🙁

      Jag har totalt missat att skriva om Tales of Graces: f. Jag tyckte att det var en helt oki upplevelse men inte den bästa jag haft i Tales-sammanhang. Hursomhelst så spelade jag klart och jag började även spela extramaterialet. Men sen slutade jag så man kan säga att jag har klarat spelet fast ändå inte. Hursomhelst så brukar Tales-serien leverera och spelen är roliga och lyckas engagera, det är väl bara Dawn of the New World som jag har ruttnat på.

      Hehe, kul att du också är noga med dina kvitton. ;D Hoppas du njuter av spelet nu, vi får prata mer om det senare. 🙂

  4. Nä, Graces är långt ifrån det bästa upplevelsen av ett Tales of spel. Men än så länge är det min favorit JRPG upplevelse på PS3an. Helt klart mitt favorit jrpg där just nu.

    Håller med dig om Dawn of the New World. Inte spelat allt för mycket och vill försöka köra klart det en dag. Men allt som gjorde första spelet så underbart, är puts väck. Urk.
    Micke skrev nyligen: Ni no Kuni is here!

    1. Vaaa, du kan ju inte tycka att Graces utklassar Valkyria Chronicles väl? :O 😀
      Vill spela om Tales of Symphonia nån gång. Verkligen brutal-älskade det spelet. Men hur är det nu, Wii U kan inte spela Gamecube-spel som Wii:n kan, eller?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.