3DS, PS Vita, PS3, Spelsnack

Hur många spel är för många?

abyssJag spelade klart Fire Emblem: Awakening för några veckor sedan. Tyckte att upplevelsen var så bra att jag startade om spelet igen. Jag har varit nära slutet ett tag nu, men ännu inte avslutat omgång två. Häromveckan hade Becca och jag speldag. Hon tog med sig sin 3DS och Tales of the Abyss, som jag gett henne i present förra året. Hon spelade och jag kollade på och hjälpte till om det behövdes.

symphoniaDet i sin tur gjorde att jag blev sugen på att spela ToA igen, jag spelade det förra året, men la av efter 17 timmar, lite för att jag redan spelat det till PS2 när det var nytt. När jag spelat lite av ToA fick jag plötsligt ett enormt sug efter Tales of Symphonia. Jag har i många år tänkt att jag ska spela om det och nu skulle jag slå slag i saken.

Min entusiasm gick dock snabbt över till misär då jag på något sätt försnillat mitt minneskort till Gamecube. Jag som är så extremt noggrann med allt vad spel och tillbehör heter blev förstås väldigt ledsen. Alla mina sparfiler från ToS, Baten Kaitos, Mario Kart Double Dash med mera är borta. Förstår verkligen inte vart det kan ha tagit vägen… 🙁

grandiaFör att råda bot på det hela beställde jag ett nytt minneskort från Retrospelbutiken via Tradera, men det har fortfarande inte skickats… Men tanken på att spela något klassiskt och bra spel, som jag verkligen haft kul med, satt kvar och jag tog tag i min PSVita och drog ner Grandia till den.

gracesEfter att ha spelat ett par timmar kom jag på att jag fortfarande inte spelat klart extramaterialet i Tales of Graces F, så jag startade PS3an och körde en timme igår. Ja, och såhär har jag alltså hållit på under den senaste veckan. Lagom disträ, eller vad säger ni? Har tydligen svårt att slappna av med bara ett spel. Och vad är det med den här längtan efter att spela något jag redan kört igenom? Jag måste verkligen sakna den gamla goda tiden när spelen kändes… annorlunda. Frågan är varför det blir så när jag har så många som fortfarande ligger orörda med plasten på. Suck. Det kanske blir nån rätsida på det hela snart, men man får väl vara glad att man spelar nånting i alla fall.

Igår fick jag höra den bästa nyheten på hela året, Bravely Default: Flying Fairy kommer till väst!! Ja, det är sant!! Jag skulle kunna gråta av lycka. Har ställt in mig på att köpa 4 exemplar, bara för att. Ännu är inget datum bestämt, det kan bli 2013, det kan också dröja till 2014. Men skitsamma – spelet kommer hit! WOHO!!!!

bravely

8 kommentarer på “Hur många spel är för många?”

  1. Handlar inte den där känslan dels om ålder och erfarenhet – att det krävs något så mycket bättre för att ge samma wow-känsla som man fick för 15-20 år sen. Men också dels om att vår uppmärksamhet är mer splittrad idag och vår hjärna är van vid ständiga belöningar i elektronisk underhållning? Jag märker att jag har svårt för att fokusera på även de bästa spel i mer än nån timme. Sen kommer facebook, twitter, bloggar, diverse mobilspel mm och kräver sin tid.

    1. Jo, visst måste det vara så. Jag fylls dagligen med känslor om att jag saknar tiden då jag gick i gymnasiet och spelade tills ögon och fingrar blödde. Jag sörjer det faktum att det inte är på samma sätt längre, vilket är absurt egentligen. Livet förändras ju oavsett om man vill det eller ej. Jag har så starka minnen av vissa spel, hur bra de var. Ibland vill man återvända dit. Fast egentligen kanske man inte borde, upplevelsen kommer ju inte bli den samma som den var då, eftersom jag inte är samma person som jag var då. I can’t marvel at the same things, eller nåt. Och så blir man besviken istället. Det är inte så jämt, FF VII, IX och Chrono Trigger kan jag spela om utan att tycka det är sämre. Men andra spel jag har försökt spela om har bara inte funkat. Kanske vågar jag inte, eller så har jag blivit för gammal. Man får väl vara glad att man har minnet av en bra spelupplevelse.
      Egentligen försöker jag hålla mig borta från mobilspel, det känns liksom inte rätt att man kan sitta 30 minuter med något som inte ger den där wow-känslan, utan som du säger, bara snabba belöningar, men ingen substans. Jag önskar att jag kunde skala av all stress och allt socialt och bara återgå till när en konsol var en konsol, ett spel var ett spel som inte krävde uppkoppling eller att du kompletterade med DLC:s – plug and play helt enkelt. Det var enklare tider, det var jag och spelet, upplevelsen var min egen. Det var innan alla satt och bloggade om allting. Nu bloggar man om spel mer än man spelar. Eller Twittrar. Nä usch, jag vet inte vad jag vill komma med det här. Hursomhelst, tack så mycket för din tankeväckande kommentar.

  2. Jag brukar gå tillbaks till äldre spel ibland för att få en nostalgisk kick, fast jag oftast vill spela något nytt.

    Vad tråkigt med ditt minneskort till Gamecuben. Hade jag mitt kvar kunde jag ha skickat det till dig. Det är hemskt när något man sparat och förvarat bra plötsligt försvinner.
    Min dator formaterade sig (efter att Alison lekt med startknappen på datorn, busfian) och allt jag hade på datorn försvann. Som tur är kunde jag installera virusprogrammet åter. Men jag har inte installerat min Wacom-penna igen – hoppas det går bra.
    Som tur är fanns de bilder jag gjort på min blogg, förutom Space Marinen jag påbörjade.

    Fyra exemplar av Bravely Default? 🙂 Låter precis som den Anna jag känner. Jag tycker också det är roligt att spelet kommer till Europa. Efter Xenoblade så bevisas ju att rollspel är eftertraktade här i våra trakter.

    Jag blir glad att se ett blogginlägg från dig! Välkommen tillbaka.
    Jerry Olsson skrev nyligen: Recension: Rune Factory Oceans. (Tides Of Destiny)

    1. Hej Jerry! Vad kul att få en såhär lång kommentar från dig. 🙂

      Ja, den nostalgiska kicken kan jag skriva under på. Att spela äldre spel tar mig också tillbaka till en enklare tid, när spelen var mer i fokus. Hinner jag spela en timme varje dag så får man vara nöjd med det. Vuxenlivet och dess måsten gör mig ganska nedstämd ibland. Jag beter mig lite konstigt nu, när jag spelar så här många olika titlar och bara hattar emellan dem. Inte direkt fokuserat spelande…

      Oj, det där med din dator låter helt fruktansvärt! Jag hade blivit totalt skogstokig och börjat gråta! 🙁 Så tråkigt att det hände, men bra att du hade de flesta bilder sparade.

      Hehe, ja jag tror jag kommer köpa 2 ex från USA och 2 ex av EU-versionen. Så man stöttar båda marknaderna. 🙂 Det är det minsta jag kan göra, när jag har längtat så efter detta spel och äntligen fått mina ”böner” (?) besvarade. Det ska bli helt otroligt att äntligen få uppleva det spelet. Kan knappt bärga mig!

      Vad snäll du är som blir glad av ett sånt här ofokuserat blogginlägg. ^^ Tack för din kommentar!

  3. Jag vet inte vad jag ska kalla det när jag sitter och nördkompletterar mig genom att spela Final Fantasy på iphonen. 🙂 Snabba belöningar är det kanske inte, men iphonen är som gjord för grindning.

    Jag har insett att jag läser och youtubar mer om många spel än jag de facto spelar dem. Det är rätt tragiskt faktiskt. Frågan är om det måste vara så att vara vuxen och ansvarsfull gamer 2013? Att aldrig känna att man har de där 3-4 timmarna i sträck att lägga på ett spel…
    eclectrocute skrev nyligen: Waking Mars

    1. Jag har försökt spela Final Fantasy (för jag antar att du menar del ett) på PSP och… det var verkligen ingen spännande erfarenhet och dessutom dog jag i första striden. XD I annat fall har jag väldigt svårt att spela det jag vill kalla riktiga spel på mobilen – Triple Town och dylikt funkar bra men annars? Nääee… Min pojkvän tog hem Chrono Trigger (som han aldrig klarat) till sin iPhone, men tog i nån tidig strid och slutade spela. (Hädare! >P) Vette fan om det skulle gå bättre för honom med en DS, men jag kan i alla fall säga att jag inte skulle vilja spela CT på mobilen.

      Ja, det är något tragiskt i att blogga om spel, titta på videos om spel, twittra eller podcasta om spel mer än man faktiskt spelar. :/ Jag försöker hålla spelnivån högre, men det är sällan jag klarar av att spela i 8 timmar åt gången, som jag kunde göra förut. Häromdagen spelade jag 3 timmar i sträck, sen var det dags att sova. 😛 Igår spelade jag 3 timmar fast lite upphackat, men man får väl vara glad att det blir av överhuvudtaget. För det där ordet du använde – ”ansvarsfull” – det sätter ju fan käppar i hjulet för en.

      Den enda lösningen som finns är väl att bli ekonomiskt oberoende genom en fet lottovinst och när man har all tid och pengar i världen så kan man sedan göra precis som man behagar. 😛

  4. Jag tror också som redan nämnts att nostalgin har stor betydelse. Det är ett säkert kort i många fall.
    Personligen brukar jag vara tvärtom. Har väldigt svårt att spel om samma spel flera gånger. Däremot brukar jag ha en tendens till att ha ganska många igång samtidigt. Det är något magiskt med att starta upp ett spel som man inte vet vad man ska förvänta sig av.
    För att svara på din rubrik: Den finns inget som heter ”för många spel” 🙂

    Goda nyheter med Bravely Default. Nu fick man också en anledning att skaffa en europeisk 3DS XL då det släpps tidigare här för ovanlighetens skull.
    JRPGeek skrev nyligen: Veckans händelser (V.16)

    1. Skojar du, kommer Bravely Default tidigare till EU?! 😀 It’s like Xenoblade all over again! ^__________^

      Jag köpte tidigare i år en US 3DS XL med Fire Emblem och så köpte jag lite senare en EU 3DS XL för jag beställde även Fire Emblem i PAL. Jag gillar att stötta när spelen kommer hit, spelar ingen roll om jag redan har ett ex eller två.

      Jag spelar inte om alla spel, men jag kan verkligen få ett sug efter vissa titlar ibland. Som Final Fantasy VII och IX, eller Tactics. Star Ocean 2 försökte jag spela om på PSP när det kom som remake, men det fungerade inte alls. Det var ju ny artwork som var jätteful och röster som var dåligt gjorda. Blev så rädd att det skulle besudla de vackra minnena jag har av spelet, så när det blir dags att spela om så gör jag det nog på PS3:an med PS1-spelet.

      Jag har aldrig varit bra, som du, på att spela många spel samtidigt, har alltid fokuserat på bara ett och verkligen dränkt mig i upplevelsen. 🙂 (Men jag vet precis vad du menar och håller med till fullo, känslan av ett NYTT spel är oslagbart, när allt kan hända. 😀 Ser SÅ fram emot Bravely Default och Tales of Xillia!) Nu vet jag inte riktigt vad som hände, beslutsångest? Inte veta vad man ska inrikta sig på? Men nu har jag i alla fall spelat ett spel i några timmar och jag längtar tillbaka så fort jag måste stänga av. Mer om det i en annan bloggpost lite senare. ^____^

Lämna ett svar till Anna Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.