Arkiv för november 2013

Annalog – avsnitt #5

AnnalogNu vet jag inte vad som hände, men här kommer visst avsnitt nummer 5 i RPGaidens nästan helt bortglömda podcast! Hade egentligen inte tid till detta, men har velat podcasta så jävla länge och eftersom sambon är på Dreamhack kunde jag ta tillfället i akt utan att bli störd.

Men innan ni lyssnar, låt mig påpeka att jag fort blev väldigt irriterad i halsen och gjorde mitt bästa för att inte börja hosta mitt i en mening. Och jag använde ett nytt headset idag och det är tydligen väldigt känsligt för minsta lilla rörelse man gör och snappar upp dessa också. Fast överlag gick det väl ganska bra, med tanke på att jag är så ringrostig. But it’s good to be back!

 

Annalog avsnitt #5 – 13.02 min (Annalåten i slutet heter A Melody of Nostalgic Reminiscence och kommer alltså från Bravely Defaults soundtrack. KÖP DET NU! Sjukt bra.)

 

Replik till Sätrapôjk – därför har jag många konsoler och spel

Jerry har skrivit ett intressant inlägg på sin blogg. Jag började skriva ett svar till honom, men insåg sedan att min kommentar hade blivit längre än hans originalpost, så jag gör ett eget inlägg istället.

Det började med en grå låda…

Motsägelsefullt nog växte jag inte upp i ett hushåll där konsoler och spel fanns i överflöd. Min bror hade en Mega Drive och en N64 som vi båda spelade på och vi hade varsin GameBoy. Våra kusiner hade en NES som vi spelade SuperPlaystation Mario Bros 1 och 3 på några gånger om året. Den första konsol jag köpte mig själv var en Playstation, i oktober 1999. Samtidigt köpte jag Wild ARMs och Final Fantasy VII och resten är historia. Ju närmare releasen av PS2:an kom stod det klart för mig att den konsolen skulle jag ha. Men jag köpte den först ett och ett halvt år efter sin release, i slutet av 2001. Då fanns inte heller så många spel, men som vi alla vet blev PS2:ans JRPG-bibliotek väldigt stort.

Många av mina konsoler har jag skaffat enbart för att ha möjlighet att spela ett visst rollspel. Jag köpte en Dreamcast för Grandia 2 och Skies of Arcadia, vilket visade sig vara överkurs eftersom de spelen senare konverterades till PS2 respektive GameCube. Men det kunde jag ju inte veta då och lite kul är det förstås att ha originalen. Jag vägrade att köpa XBOX. Det är ett beslut jag inte ångrar, eftersom den konsolen heller aldrig fick några vettiga rollspel.

En GameCube hade jag aldrig några större planer på att köpa, men sedan hade jag en stor slant med pengar till övers och skaffade då konsolen tillsammans med The Legend of Zelda – The Windwaker. Det visade sig vara ett bra köp då jag sen kunde spela Tales of Symphonia och Baten Kaitos. För att inte tala om alla hundratals timmar jag och mina vänner spenderade med Mario Kart – Double Dash.

Motståndet brister

XBOX 360Jag försökte stå emot att köpa en XBOX 360, av ren princip, men det ville sig till slut inte. Eftersom Tales of Vesperia endast kom till 360 i väst blev jag tvungen att skaffa konsolen. Inget jag direkt ångrar, men det är ju min minst använda konsol, alla kategorier. Sen släpptes Star Ocean 4 – The Last Hope, till en början 360-exklusivt, men så kom spelet till PS3 också och då köpte jag en extra kopia.

PS3:an ville jag egentligen köpa från start, men blev övertalad av min bror att vänta på grund av det dyra priset. Detta är faktiskt något jag ångrar, för jag hade velat ha originalet på 60 GB med PS2:ans Emotion Engine under höljet. Den maskin jag till slut köpte har en emulator för PS2-spel, vilket är bättre än inget förstås.

Wii:n var också en konsol som jag inte köpte direkt vid release, men inte alltför långt efter heller. Har haft många bra stunder med min Wii, framför allt med Xenoblade Chronicles, som många vet. Wii U:n var en 30-årspresent men den hade nog kunnat vänta. Jag har inga spel till den ännu (förutom Monster Hunter 3 och Nintendoland, som kom med). Funderar på att köpa Pikmin 3, men annars väntar jag med spänning på Monolith Softs X och det spelet är, som det ser ut nu, den största anledningen till att jag ville ha en Wii U.

Jag ångrar inte att jag inte köpte den första modellen av DS, den var ju så hiskeligt ful. Jag ångrar att jag inte köpte den första versionen av PSP, den var så gedigen och satt skönt i händerna. Att jag redan förra året investerade i PS Vitan kan kanske ses lite som en miss, här väntar jag fortfarande på att rollspelsbiblioteket ska växa sig starkt, likt PSP:ns. Förhoppningsvis kommer en vändning med nästa Ys som kommer 27 november (USA).

Konsoler och spel – en prioriteringsfråga

Vad är det då som gör att jag gärna vill lägga vantarna på en konsol någorlunda fort och varför köper jag nya konsoler trots att jag redan har andra plus en massa spel till dem?

För mig handlar det om att jag vill kunna spela spelen. Även om det kommer dröja mig några år, så har jag i alla fall bunkrat upp. Eftersom den digitala distributionen ännu inte funkar som den borde och i alla fall rollspel är en färskvara, så blir det min ”mission”. Så hur har jag haft råd genom alla dessa år? Det är ändå ingen liten samling jag har och jag har dubletter av flera konsoler och vissa speltitlar. Det är inte nödvändigtvis så att jag har haft råd, jag har snarare tagit mig råd. Spelen har under många år varit det viktigaste i mitt liv. Jag har inga barn, inga husdjur, jag röker/dricker/festar/ inte, jag shoppar inte en massa kläder/skor/väskor varje månad, jag spenderar heller inte tusenlappar på skönhetsprodukter/frisörbesök eller dylikt. De jobb jag har haft har enbart varit medel för att jag ska kunna få pengar så att jag kan handla spel. De har inte varit jobb som jag velat göra karriär inom. Kontentan är alltså att jag har gjort ett mycket medvetet val att nästan endast fokusera på spelen. När alla räkningar var betalda var det spelen som fick prio ett, till och med före mat.

Playstation 4
Numera ser det kanske inte likadant ut. Jag anser inte att jag kan avsätta lika mycket tid till spelen längre, på grund av att livet ser annorlunda ut, men jag ser ändå till att köpa de spel jag sett fram emot. Det gör mig glad att veta att jag har dem i min ägo. Förhoppningsvis kommer jag ha tid att spela Bravely Default under jullovet. Det är inget jag hinner börja spela redan på release i alla fall. Och visserligen önskar jag mig en PS4:a i julklapp, men tror knappast att jag kommer få en. Behöver jag vänta till nästa år så gör det ingenting – där finns ju ännu inte några titlar jag ser fram emot att spela.

Gamex 2013

Det blev en tripp till Kistamässan och Gamex den här hösten också. När det uppdagades att Nintendo inte skulle vara på plats kändes det hela mindre lockande, men jag, @nackrufs och @da_smaskus bestämde oss ändå för att dra dit. Vi anlände vid 16-tiden, vilket betydde att större delen av folkmassan hade dragit hem för dagen och vi behövde inte köa alltför länge.

Jag testade PS4:an med ett demo av LEGO Marvel. Förstås inget spel jag egentligen skulle spela, men det var i alla fall kul att känna på kontrollen. Styrkorset kändes bekvämt med sin lilla sänkning i mitten, knapparna till höger kändes aningen vassa då de förlorat sina rundade kanter. L- och R-knapparna tyckte jag var rent himmelska även om jag inte kunde använda dem för demot. Styrspakarna tänkte jag inte så mycket på, och det innebär förstås att de satt skönt mot tummarna. Sen provade jag även Playroom där man fick användning för kontrollens touch-funktion. En väldigt rolig demo, även om man lockades att börja sparka på de små robotarna. ;_; Jag tycker att PS4:an har en riktigt snygg design. Nyheten om att XBOX One inte kommer släppas förrän 2014 får mig nästan att tro att Microsoft vill designa om sin monstrositet till konsol. ;P

PS4-kontrollen

Jag valde att inte köa för att testa Lightning Returns. Vill tro att jag inte kommer köpa det spelet, just för att del 1 och 2 i den här urvattnade, men mjölkade, franchisen inte var några höjdare. Men nånstans i mig maler ändå tanken att det kan bli ett köp, eller åtminstone nåt man önskar sig i present när prislappen sänks. (Ja, ibland är min samlargen ett problem.) Spelet känns i vilket fall som helst inte lockande till att börja med, oavsett hur många utklädnader SquareEnix kan spöka ut Lightning med. Körde istället lite av Tales of Symphonia Chronicles som kunde spelas vid en blygsam liten TV. Där fanns ingen kö alls (!), men däremot hängde sig spelet när det blev alldeles för varmt för PS3:an i dess låda. 😛

Lightning

Du må vara snygg att titta på, men jag hade varit mycket gladare om spelen du var med i faktiskt hade substans och därmed gjorde dig till en riktigt cool karaktär.

En retrospelbutik hade kopplat upp en NES, SNES och ett N64. Där kunde man spela Super Mario Bros, Super Mario World och Mario Kart 64. Det var kanske 20 år sedan jag spelade Super Mario Bros senast så det var lite av en adrenalinkick när fingrarna vant rörde sig över kontrollen och när minnet tog mig till warpzonerna. Bara den lilla stunden var något av det bästa på hela mässan. Lite ironiskt att man är där för att se framtiden och ändå njuter till fullo av ett spel som snart är 30 år gammalt…

NES-kontroll

Jag och @da_smaskus testade ett kort demo av ett indie-spel som heter CoBots. Med enkel kontroll (endast vänster styrspak användes) styrde vi våra robotar som skulle samarbeta för att ta sig framåt. Gulligt, roligt och välgenomtänkt, tyckte jag att det var. Hade gärna testat Shelter också, men där var kön lite för lång.

Innan jag åkte hem köpte jag med mig en souvenir, en mjuk liten sovande Totoro. Sen slöt vi upp med @satrapojk, åt en god matbit, pratade och hade kul. Han var den enda gamer jag träffade i anslutning till mässan, till skillnad från förra året då jag träffade några fler.

nintendont

På grund av Nintendos frånvaro var årets mässa mycket mindre. Beslutet att visa upp sig på flera mindre events istället för en enda stor tycker jag var fel – de kunde ha gjort både och. Nintendo kunde haft en mindre monter med ett antal 3DS, där man till exempel kunnat prova en demo av Bravely Default, som släpps om en dryg månad (6 december).

Bravely Default kommer till 3DS

Intresset för Gamex verkar fortfarande vara stort, sett till besökarantalet, men jag undrar ändå hur framtiden ser ut. Kommer konsoler och spelutvecklare vara huvudpoängen, eller kommer det hela transformeras till en mässa där utbildningar, butiker och pryltillverkare trängs? Nästa år vill jag se stora förändringar på mässgolvet, med större fokus på spelen, och nåde den tillverkare som inte vill vara med. (Jag tittar på er, Nintendo…)