Arkiv för januari 2014

Bravely Default

Det fanns stunder när jag undrade vad jag höll på med – om det var vettigt att snöa in mig på det där viset. Det fanns ögonblick när det kändes som att jag hade gjort fel. Men ibland kände jag mig fullkomligt oslagbar. Och så kom jag till det där vägskälet, när jag förstod att jag kunde gå en väg, men valde att ta den andra. Och på så sätt lyckades Bravely Default bli det rollspel som jag spenderat näst längst tid på – dryga 109 timmar av mitt liv. Mer >

Rollspelsåret 2013

Medan jag väntar på att min 3DS ska ladda klart, så jag kan fortsätta spela Bravely Default, tänkte jag göra någon slags lista för att summera mitt spelår. Here goes!

EdeaÅrets citat

”Mrgrgr!” – Edea, Bravely Default (3DS)
Edea har blivit min favoritkaraktär i Bravely Default. Hon är cool, belevad, låter sig inte hunsas och dissar trånande grabbar redan på mils avstånd. När hon är förbannad eller förtretad utbrister hon i detta charmiga morrande. Det är så jäkla gulligt att jag smälter.

Årets samarbete

Level 5 och Ghibli Studios
Tack Ghibli Studios, för att ni äntligen slog slag i saken och lät era fantasivärldar bli världar att uppleva och inte bara betrakta. Med tanke på Level 5:s enorma kunnande inom cel-shadingtekniken var de det rätta valet för att göra er rättvisa.

Årets I’m-sexy-and-I-know-it

Milla Maxwell, Tales of Xillia (PS3)
Möjligen är Milla den mest lättklädda rollspelskaraktär jag stötte på under 2013. Men hon är också medveten om det. De andra karaktärerna undrar varför hon valt att klä sig sådär och svaret de får är typ ”det är bekvämt och jag gillar det”. Självförtroende är sexigt!

Årets soundtrack

Visserligen lämnar REVOs musik i Bravely Default inte mycket att önska, men jag måste ändå ge guldmedaljen till Fire Emblem – Awakening. Detta massiva soundtrack, som man numera knappt kan få tag på, innehåller många bra stycken, men det är stridsmusiken jag minns allra mest.

Årets färdmedel

Tengri, Ni no Kuni (PS3)
Det finns många saker som är bra med Tengri. 1) Det är en drake. 2) Flyganimationen är så fruktansvärt bra gjord. Allt från vingarnas slag till hur Tengri vrider sig i luften. Makalöst. 3) Musiken som drar igång när man tar till skyn är mer än fantastisk. Med kraftfulla blåsinstrument och stråkar är det ett bombastiskt stycke man sällan glömmer. 4) Upptäckarglädjen. Jag spenderade timmar på att bara flyga runt och larva mig i världen.

Tengri Årets orörda

Ys – Memories of Celceta (PS Vita) & Shin Megami Tensei IV (3DS)
Förra årets dagar räckte visst inte till och jag hann inte prova två av de största rollspelssläppen. Men det innebär nog att jag har en massa skoj att se fram emot.

Årets slakt

Tera Rising (PC)
Visst har jag och sambon haft roligt när vi spelat ihop, men roligast har jag nog haft när jag ensam kutat runt med min castaniska slayer och mörsat ner horder av monster. Orädd mötte jag BAM:s (Big Ass Monsters) och jag gick vinnande ur varje strid. Ensam tog jag mig också igenom en instans – en dungeon i vilken mina svordomar studsade från vägg till vägg. Det var inte lätt men jag klarade det. Efteråt berättade min sambo att instanser ska man egentligen inte kunna klara av själv. Men vad fan visste jag, jag har ju typ aldrig spelat MMO:n förut och definitivt inte kört en instans tidigare. Bra grej att kunna skryta om i alla fall. 😉

Årets konstverk

Dragon’s Crown (PS3/PS Vita)
Är det något man kan lita på så är det att Vanillaware kommer att förtrolla en med underskön grafik. Likt en drömvärld av sällan skådat slag målas miljöer upp, den ena vackrare än den andra. Jag som trodde att jag redan sett det vackraste i Odin Sphere. Jag hade fel. Och musiken av Hitoshi Sakimoto skjuter som vanligt Amors pilar rakt i mitt hjärta.

Dragon's CrownÅrets rollspel

[insert game title here]
Jag kan inte bestämma mig. De tre spel jag har haft absolut roligast med under 2013 är Ni no Kuni, Fire Emblem och Bravely Default, som jag fortfarande spelar. Ni no Kuni var kanske lite barnsligt på sina ställen, men ofantligt välgjort. Jag är sjukt svag för strategirollspel och Fire Emblem var precis det jag behövde. Striderna var fantastiska och karaktärerna roliga att utveckla.
Det kändes å andra sidan lite kort, när jag klarat det första gången började jag genast om på nytt, men kom då bara halvvägs. Bravely Default har jag spelat i snart 50 timmar och är ännu inte klar. Grafiken är makalös, striderna intressanta och smart gjorda, det myllrar av jobb och världen har mycket att erbjuda. Kanske är det en delad förstaplats för alla tre, baserat på olika kriterier? (Eller så säger jag Bravely Default bara för att. ;P)

Agnes