japanska rollspel, spelmusik och Final Fantasy XIV

Författare: Anna (Sida 21 av 27)

Veckans speltriss [v 17]: På G

Dags för veckans spelmeme! Denna gång är temat ”på G” och jag bestämde mig snabbt för att visa karaktärer ur den fina rollspelsvärlden vars namn börjar på G. Memen började som vanligt hos Emmy.

Gremio från Suikoden. Vem kan glömma honom?

Garnet från Final Fantasy IX. Underbart spel, underbar tös.

Gwendolyn från Odin Sphere. Råstyrka, mod och kärlek - allt i en och samma person. Det är vackert det.

 

Veckans speltriss [v 16]: Färgstarkt

Emmys spelmeme är igång igen. Jag är lite sent ute med mitt bidrag och har heller inte sett vad alla andra har gjort, det får jag göra när detta är postat. Temat denna gång är färgstarkt och jag tänkte genast i banorna kring spelpersonligheter jag sällan kommer att glömma. Jag har valt tre stycken som jag tycker mycket om och som jag alltid har med i mitt party när jag spelar respektive spel.

Red XIII fångade mitt hjärta med sitt eldiga inre och sin eldiga svans. Jag blir sugen på att spela Final Fantasy VII bara jag tittar på den här bilden!

Valeria är en av mina stora favoriter både i Suikoden 1 och 2. Med sin Falcon Rune är hon överlägsen och krossar allt motstånd.

Sist men inte minst (även om hon är ganska liten) - Precis från Star Ocean the Second Story. Med sin robotarm och klubba bankar den här stojiga tjejen fienderna sönder och samman.

Jag måste säga att det är sjukt intressant att alla mina karaktärer till denna speltriss blev rödhåriga! Det blev visst färgstarkt i dubbel benämning! 😀

Veckans speltriss [v 15]: Färglöst

Jaha, då var det dags för speltriss igen. Svårt var det den här gången men till slut bestämde jag mig för ett tema. Hur bra det är vet jag inte, förmodligen inte så värst, men det är nånting i alla fall. Hellre delta än att stå utanför. Memen började som vanligt hos Emmy.

Mina tankar drog sig till färglösa världar och även om det är ganska sparsamt med sådana i just rollspel så kom jag ändå på några stycken. Sen är ju frågan om alla tycker att det är så färglöst egentligen, men jaja, det är vad det är. Nu kör vi!

Jag älskar Wild ARMs-serien och den sargade världen Filgaia är i stort sett ett enda stort brunt täcke i del tre.

Den gråa miasman är på väg att förgöra världen och det finns inte mycket yta att ta sig runt på i mitt älskade Stella Deus.

Vem kan skaka känslan av att vara helt utlämnad när världen har rämnat i Final Fantasy VI? (På bilden en screenshot från FF VI Advance.)

Veckans speltriss [v 14]: Go green

Veckans speltriss, som startade hos Emmy, går i vårriktigt grönt. Jag håller mig trogen min rollspelsfetisch och delar med mig av tre favoriter, som inte går att ta miste på tack vare deras säregna utseende.

Rydia från Final Fantasy IV (DS)

Frog från Chrono Trigger

Emeralda från Xenogears

Om spelstress, gamertyper och rätten att vägra spel

Inlägget postades först hos Spelografi.

Det finns mycket att säga om spel. Två bloggposter som jag verkligen kan rekommendera är Emmyz funderingar kring gamertyper och Fredriks anti-multiplayer manifest. Jag har haft liknande funderingar – när är man egentligen hardcore? Förväntar sig spel-Sverige att man ska spela allt?

Idag spelar vi inte enbart för att ha kul, vi spelar för att visa oss själva som kunniga inom vårt intresse, för att kunna diskutera, argumentera, referera och analysera. Ska man skriva om spel höjs kraven ytterligare, dags att bevisa sig ”värdig”, om ni vill. Kanske inte så konstigt då att jag upplever en alltmer påtaglig stress i gamer-världen. Jag känner mig lite trängd i min JRPG-hörna och undrar om folk ifrågasätter mig för att jag inte spelar lite av allt. Är man hardcore först när man kan lite om mycket?

Det är förstås omöjligt att hinna spela allt. Jag betvivlar att jag med större rätt skulle kalla mig gamer om jag plötsligt tog tag i en genre som egentligen inte lockar, men som jag ”borde” spela. Men hur kul är det att tvinga på sig saker? Det är min rätt att vägra vissa spel. Hur avgörande är det att jag inte tar mig an sport, action, FPS eller vad det nu må vara? Halkar jag närmare casual istället för att befästa min ställning som hardcore? Även inom min egen JRPG-nisch köper jag inte vad som helst. Vissa klassiker har gått mig helt förbi. Om jag aldrig spelar dessa ”måsten” är jag en sämre gamer då? Utan koll på varenda genre får man ju ingen bredd, kanske vissa vill argumentera, man saknar kunskap och kan inte dra tillräckligt många paralleller och referenser när det pratas eller skrivs om spel. Men vem är det man jämförs med? Allas vårt spelande är ju individuellt. Vem kan säga vad som är rätt eller fel, bättre eller sämre?

Här måste jag bestämma vad som är rätt för mig, och ingen annan har rätt att ifrågasätta mitt beslut. Jag spelar inte för att döda tid, jag spelar för att jag vill njuta och uppleva eskapism. Jag ute efter känslor som sliter i själen, bra storytelling, nånting att drömma mig bort till. Upplevelser som skapar hjärtsnörp och hjärnspöken. Detta innebär att jag vägrar många andra genrer som inte erbjuder detta. Jag håller mig borta från multiplayer, av i stort sett samma anledningar som Fredrik nämnde. Vill jag spela med mina kompisar så finns alltid Mario Kart – det räcker för mig.

Jag vill inte tro att hardcore är lika med mängden spel du har spelat eller genrer du har prövat i ditt liv. För mig avgörs det på hur det känns när man spelar, vad som händer inombords. Är spel bara ett tidsfördriv och du kan förpassa ett emotionellt ögonblick med en axelryckning – då skulle jag säga att du är casual. Är spel blod, svett och tårar och kan frambringa en lyrisk känsla och total verklighetsflykt – då är du hardcore. Som jag.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2024 RPGaiden

Tema av Anders NorenUpp ↑