3DS
Hur många spel är för många?
18 Apr 13
Jag spelade klart Fire Emblem: Awakening för några veckor sedan. Tyckte att upplevelsen var så bra att jag startade om spelet igen. Jag har varit nära slutet ett tag nu, men ännu inte avslutat omgång två. Häromveckan hade Becca och jag speldag. Hon tog med sig sin 3DS och Tales of the Abyss, som jag gett henne i present förra året. Hon spelade och jag kollade på och hjälpte till om det behövdes.
Det i sin tur gjorde att jag blev sugen på att spela ToA igen, jag spelade det förra året, men la av efter 17 timmar, lite för att jag redan spelat det till PS2 när det var nytt. När jag spelat lite av ToA fick jag plötsligt ett enormt sug efter Tales of Symphonia. Jag har i många år tänkt att jag ska spela om det och nu skulle jag slå slag i saken.
Min entusiasm gick dock snabbt över till misär då jag på något sätt försnillat mitt minneskort till Gamecube. Jag som är så extremt noggrann med allt vad spel och tillbehör heter blev förstås väldigt ledsen. Alla mina sparfiler från ToS, Baten Kaitos, Mario Kart Double Dash med mera är borta. Förstår verkligen inte vart det kan ha tagit vägen… :(
För att råda bot på det hela beställde jag ett nytt minneskort från Retrospelbutiken via Tradera, men det har fortfarande inte skickats… Men tanken på att spela något klassiskt och bra spel, som jag verkligen haft kul med, satt kvar och jag tog tag i min PSVita och drog ner Grandia till den.
Efter att ha spelat ett par timmar kom jag på att jag fortfarande inte spelat klart extramaterialet i Tales of Graces F, så jag startade PS3an och körde en timme igår. Ja, och såhär har jag alltså hållit på under den senaste veckan. Lagom disträ, eller vad säger ni? Har tydligen svårt att slappna av med bara ett spel. Och vad är det med den här längtan efter att spela något jag redan kört igenom? Jag måste verkligen sakna den gamla goda tiden när spelen kändes… annorlunda. Frågan är varför det blir så när jag har så många som fortfarande ligger orörda med plasten på. Suck. Det kanske blir nån rätsida på det hela snart, men man får väl vara glad att man spelar nånting i alla fall.
Igår fick jag höra den bästa nyheten på hela året, Bravely Default: Flying Fairy kommer till väst!! Ja, det är sant!! Jag skulle kunna gråta av lycka. Har ställt in mig på att köpa 4 exemplar, bara för att. Ännu är inget datum bestämt, det kan bli 2013, det kan också dröja till 2014. Men skitsamma – spelet kommer hit! WOHO!!!!
Eldprovet
11 Mar 13
Tiden var sen, jag hade gått och lagt mig. Kunde inte sova, kände mig lite ledsen. Låg och stirrade ett tag med tårblanka ögon, undrade om jag skulle, man behöver ju sin sömn, sägs det. Efter en stunds dividerande mellan ja- och nej-sidan inom mig, steg jag upp, gick till mitt spelrum och stängde dörren om mig. Satte mig ner i fåtöljen, lade upp fötterna på fotpallen. I hyllan bredvid låg min blåa 3DSXL. Tittade på den en stund, undrade om jag gjort rätt val. När handen sträckte sig efter den försvann allt tvivel.
Höljet är lent, färgen smått metallisk. On-lampan avger ett stillsamt blått ljus. Loggan visas och spelet är snabbt igång. Så sitter jag där, i skenet av de stora skärmarna. Myser över den härliga grafiken, pixlar och vackert cel-shadade mellansekvenser. Testar 3D:n ibland och den kan göra miljöer ganska vacker, men det är inget jag behöver. Sparar hellre på batteri så jag får spela längre åt gången. Även om jag har flera Fire Emblem-spel kommer detta nog bli det första jag spelar klart. När det är gjort får jag nog återbesöka de oavklarade delarna som står i min bokhylla. Jag fnissar åt den allt som oftast rappa dialogen och vurmar snabbt lite extra för vissa i karaktärsgalleriet.
Fick endast sova 3½ timma i natt, men flykten till en annan värld var den bästa tröst jag kunde få. Jag ångrar ingenting.
Vackra huvudpersonen Chrom.
Som Final Fantasy borde vara
12 Dec 12
Äntligen är jag hemma och kan lyssna på Bravely Default: Flying Fairy‘s soundtrack! Det är omöjligt att beskriva hur bra den här musiken är. Kompositören Revo, som jag aldrig hört talas om innan, har all min respekt. Jag vill verkligen att ni ska förstå hur magiskt det är att höra hans kompositioner. Jag vill att ni ska höra det jag hör, men jag förstår att det kanske sällan funkar så. De flesta kan förstås uppskatta bra musik, men får ni samma känsla som jag? Transformerar melodierna ert inre? Känner ni er smått plågade men samtidigt djupt euforiska? Tappar ni hakan över att varenda låt är perfektion?
Tittade på en trailer för spelet tidigare idag. Det verkar så otroligt genomarbetat och härligt. Suck… Allt jag vill är bara att få en bekräftelse på att det kommer till väst, om så bara USA! Jag har googlat runt på nätet, men inte hittat nånting. Som bäst finns bara spekulationer. Men det hjälper inte mitt trånande hjärta. Den bästa julklappen jag kan få i år är ifall Square Enix utannonserar att de kommer ta hit spelet. Eller om de åtminstone avger det som ett nyårslöfte…
Här kan ni själva se hur superdupermysigt Bravely Default: Flying Fairy ser ut att vara.
Visst känns det som en efterlängtad blandning av Final Fantasy V, IX och XII? Det är ju SÅHÄR jag vill att Square Enixs rollspel ska vara! Med vacker tecknad grafik, söta karaktärer och ja, allt det där som avarten Final Fantasy XIII saknade, typ. Älskar att jobbsystemet är tillbaka och jag kan inte komma över det faktum att flickan med det långa bruna håret, Agnes tror jag hon heter, påminner väldigt mycket om prinsessan Garnet. Och ja, jag måste få göra er ännu mer sugna på soundtracket, så att ni skaffar det. Finns hos CDJapan! Köp! NU!
Oki, jag har fått prata av mig tillräckligt nu. För den här gången…
(Psst, ni har väl inte missat att skriva på namninsamlingen för att få spelet lokaliserat?)
Den där känslan
10 Dec 12
Det känns som en käftsmäll. Eller en spark, rätt i solar plexus.
Hur underbart det kan vara, när man upptäcker ett nytt spel, hör ett par låtar ur soundtracket och genast importerar ett exemplar. Man ser att spelet släpptes i Japan för nästan exakt 2 månader sedan. Man läser på nätet att det ännu inte finns några planer på att släppa spelet i väst, men att saker kan ändras. Och det är då som man gör något.
Om du älskar japanska rollspel precis som jag kan du dra ditt strå till stacken och göra din röst hörd. Skriv på denna namninsamling så att vi utanför Japan också kan få ta del av Square Enix senaste skapelse till Nintendo 3DS, Bravely Default: Flying Fairy. SKRIV DITT NAMN HÄR!
Med artwork som denna får jag magont av att tänka att jag kanske aldrig får besöka den här världen.
Jag har redan beställt soundtracket. Det var oundvikligt efter att jag hört bara ett par låtar. Så ja, musiken kommer jag alltid ha med mig, men jag vill ha upplevelsen. Jag vill ge spelutvecklarna mina pengar, men tack vare dumma regionbestämmelser för 3DS:en så finns risken att det aldrig blir verklighet. Men – under kan ske! Det skedde med Xenoblade Chronicles, The Last Story och Pandora’s Tower. Det kan hända igen. Det MÅSTE hända igen. Annars går jag sönder.
När spel har sån här musik, då upplever jag en fysisk längtan. Det är som olycklig kärlek. Nånting finns där ute, men jag kan inte få det. Det gör så ont, det verkligen skär i hjärtat på mig.
Musiken finns att köpa hos CDJapan.
Ni som läser detta, snälla, skriv på namninsamlingen! Och sprid ordet! Vi RPGamers måste göra vad vi kan!
Bortglömt och återfunnet
12 Jul 12
Det är lätt att känna att man tappar bort sig själv ibland, tappar fotfästet till den där vägen man brukar gå på. När det händer mig är det alltid en svindlande känsla. Vem är jag, vart är jag på väg? Vad händer efter det här? Vem skulle tro att en liten svart maskin skulle visa vägen igen? Vem kunde ana att ett 6 år gammalt spel, skulle få mig att le och få fjärilar i magen, igen? Kunde jag ha gissat att Motoi Sakurabas melodier skulle få det att tåras i mina ögon? Kanske.
Mysigt och färggrant.
Kanske visste alla andra att detta fortfarande fanns gömt långt ner inom mig. Kanske var det bara jag som inte vågade och inte heller kunde unna mig. Men idag satte jag mig ner i fåtöljen och stängde omvärlden ute med mina hörlurar. Folk kan försöka nå mig om de vill, jag har andra saker för mig. Jag träffar Luke, Tear, Jade och Mieu igen. Den första delen av det härliga gänget som utgör Tales of the Abyss. Även om Luke är den spydigaste karaktär jag nånsin stött på i ett JRPG så kan jag inte annat än gilla honom. Jag älskar att han svär. Jag t o m gillar att han är taskig mot Mieu, vilket i sig är ganska tokigt. Mieu är så söt och jag vill bara ta och krama honom sönder och samman! Jade är härligt iskall och rubbas inte av Lukes barnsliga kommentarer och attityd. Samspelet är så vasst, manuset är en fröjd och bara på drygt 2 timmar har mycket hänt.
Tear – en riktigt bra och stark karaktär. <3
Jag har spelat det förr men spelar det igen. Kan omöjligen minnas allt, men trivs med att bekanta ansikten sluter upp och tar mig till platser jag inte glömt bort. Det är SÅ mysigt. Enda anledningen till att ta en paus är egentligen att låta öronen vila från headsetet, men inte ens det är nog 100% giltigt då 3DS:en har enormt bra högtalare för att sitta i en sån liten maskin. Ja, jag är imponerad, märks inte det?
Jag känner mig glad. Sitter som i ett lyckorus och skriver detta. OH J(RPG)OY!
