Mer >
Plattform: GBA
Utvecklare: SquareEnix
Utgivare: Nintendo
Släppdatum: 13 april 2007 (EU)
Köp här: VideoGamesPlus
Idag pratar många om rollspelsdöden, att japanerna har tappat gnistan vad gäller spelidéer med mera. På forum och i tidningar blickar man gärna tillbaka på en "bättre tid" och när SquareEnixs Final Fantasy-serie tas upp, är det alltid den sjätte delen i serien som folk talar sig varma om, tätt följt av del fyra. Jag må vara lite udda, men i min bok så är Final Fantasy V minst lika värt att nämna som de andra två. Trots flera försök kom denna vackra berättelse aldrig till SNES i väst och min första kontakt med FF V var istället via emulator, översatt av fans. Jag kämpade länge och väl för att komma öga mot öga med sista bossen, föll på mållinjen och klarade således inte av spelet, trots att jag var så nära.
I samlingen Final Fantasy Anthology visades femman för första gången upp för USA och Europa men inget var egentligen nytt förutom några nygjorda CG-sekvenser. Ytterligare lite senare kom en förbättrad version till GBA, ljudet var bättre, grafiken upphottad, översättningen reviderad, och det var inget annat än självklart att skaffa så att jag nån gång skulle spela igenom det helt och hållet. Nu har så äntligen skett.
GBA-versionen innehåller såklart lite nytt godis förutom det jag redan nämnt. En bestiary lades till, en musikspelare så att man lätt har åtkomst till spelets vackra soundtrack, 4 extra jobb, bland annat Cannoneer och Necromancer, samt en ny grotta och en valfri boss. Men det är inte de här sakerna som gör spelet bra eller värt att köpa.
Redan från starten så kastas man in i en värld som går ett dystert öde till mötes. Prinsessan Lenna ser sin pappa flyga iväg på sin drake, han känner att något händer med en av de fyra kristallerna, de som råder över ordningen och håller världen hel och samman. Inte långt därefter faller en meteor ner nära äventyraren Bartz. Ridandes på sin chocobo tar han sig till platsen för att undersöka vad som har hänt. Där stöter han på Lenna som är på jakt efter sin pappa som aldrig återvände och mannen Galuf, som har tappat minnet efter nedslaget från meteoren. De tre bestämmer sig för att samarbeta och ta reda på vad som händer med världen och inte mycket senare har man en fjärde kompanjon i piraten Faris, som är en riktigt cool FF-karaktär.
Det bästa med GBA-versionen är ganska självklart dialogen, som är rapp och slagkraftig och som många gånger fick mig att le och verkligen känna mig genuint road. Det är inte svårt att leva sig in i det karaktärerna gör eller upplever, oavsett om grafiken inte kan visa allt lika väl som den kan i dagens produktioner. Jämfört med många andra spel så har man här fyra karaktärer som bygger upp ens party. Jag tycker det är ganska skönt att slippa välja karaktärer hit och dit för en gångs skull, men istället finns ett jobbsystem att klura på.
Jobbsystemet i Final Fantasy V är välgjort och enkelt att använda, men att bemästra alla jobbklasser ser jag knappast som en nödvändighet. Istället är det bättre att fokusera på jobb som ger vettiga abilities, som Monk, White Mage, Black Mage, Summoner, Ninja, Samurai osv. När man har lärt karaktärerna de färdigheter man vill ha, är det bäst att välja jobbet Freelancer, som tillåter ditt party att ha på sig all den bästa utrustningen. Lite tråkigt är det att man bara kan ha två skills på en karaktär, det hade varit skojigare med tre, men då hade spelet förmodligen blivit för lätt också.
Final Fantasy V är ett riktigt mysigt spel, med en Cid som är mer aktiv och hjälpsam än vad han är i t ex Final Fantasy VI. Istället för att vara begränsad till ett airship, så har man förutom Bartz vänlige chocobo Boco, en båt, Lennas drake, en ubåt och t o m en svart chocobo till hjälp när man ska ta sig runt i världen. Bara en sån sak gör att världen känns betydligt större än vad den egentligen är. Det finns många minnesvärda platser men desto mer minnesvärd musik. Ett stycke som verkligen är FF V för mig är stycket Fate in Haze [lyssna] eller varför inte den förföriskt rockiga och svängiga Battle with Gilgamesh [lyssna] som återanvändes till Final Fantasy XII. För att inte tala om sista låten på soundtracket, The New Origin, oj... Härligare pukor kan vara svårt att hitta. Det finns hur mycket bra musik som helst i detta spel, listan skulle kunna bli lång.
Min förhoppning är att fler människor kan komma att uppleva och tycka om Final Fantasy V, som verkar glömmas bort i all hast. Visst kan man önska sig en ny och pimpad version till Nintendo DS, men innan den dagen kommer (om den kommer), så räcker en välarbetad GBA-version alldeles utmärkt för mig.
Världen och hur allt hänger samman
Den fabulösa musiken!
Jobbsystemet
Karaktärerna och deras välskrivna dialog
Trist att bara kunna ha två abilities per karaktär
Anna: Ja, visst är det hemskt tråkigt att se meningar här som jag är stolt över, men inte i recensionen. :...
Fredrik: Man kan alltid prata om FF13-2, för nu finns det någonting mer av substans att prata om, jämfört med...
