Tiden var sen, jag hade gått och lagt mig. Kunde inte sova, kände mig lite ledsen. Låg och stirrade ett tag med tårblanka ögon, undrade om jag skulle, man behöver ju sin sömn, sägs det. Efter en stunds dividerande mellan ja- och nej-sidan inom mig, steg jag upp, gick till mitt spelrum och stängde dörren om mig. Satte mig ner i fåtöljen, lade upp fötterna på fotpallen. I hyllan bredvid låg min blåa 3DSXL. Tittade på den en stund, undrade om jag gjort rätt val. När handen sträckte sig efter den försvann allt tvivel.

Höljet är lent, färgen smått metallisk. On-lampan avger ett stillsamt blått ljus. Loggan visas och spelet är snabbt igång. Så sitter jag där, i skenet av de stora skärmarna. Myser över den härliga grafiken, pixlar och vackert cel-shadade mellansekvenser. Testar 3D:n ibland och den kan göra miljöer ganska vacker, men det är inget jag behöver. Sparar hellre på batteri så jag får spela längre åt gången. Även om jag har flera Fire Emblem-spel kommer detta nog bli det första jag spelar klart. När det är gjort får jag nog återbesöka de oavklarade delarna som står i min bokhylla. Jag fnissar åt den allt som oftast rappa dialogen och vurmar snabbt lite extra för vissa i karaktärsgalleriet.

Fick endast sova 3½ timma i natt, men flykten till en annan värld var den bästa tröst jag kunde få. Jag ångrar ingenting.

Vackra huvudpersonen Chrom.

Vackra huvudpersonen Chrom.