japanska rollspel, spelmusik och Final Fantasy XIV

Kategori: RPGaiden

Game over. Continue?

Det var ju typiskt! Den där återuppståndelsen av bloggen för nästan ett år sedan gick ju så där, eller hur?

Ja, jag får helt enkelt skylla på FF XIV Shadowbringers, som höll mig i något slags järngrepp. Något spelet fortfarande gör, förstås, för även om jag aldrig sett mig själv som en MMO-spelare så är det verkligen ett av de bästa spelen. Någonsin.

MEN! -fanfar-

Det kom ju ett ANNAT spel för inte så länge sen. Ett spel som jag drömt om sedan det fick pryda den tekniska demon för PS3 så långt tillbaka som 2005. Ett spel jag skrev om när trailern och utannonseringen ÄNTLIGEN var ett faktum 2015.

Den tekniska demon för PS3 lekte med alla FF VII-fans hjärtan.
Jag får fortfarande rysningar när jag ser trailern för FF7R från 2015.

Och nu i april, efter 15 långa år av längtan, förhoppningar och tvivel, så var det äntligen dags för Final Fantasy VII Remake.

Jag ska inte sticka under stol med hur mycket gåshud jag hade när jag satt med kontrollen i handen några dagar innan påsk och såg det magnifika introt. Jag ska inte hymla med att jag var alldeles tårögd över den mer än stämningsfulla musiken. Jag ska inte låtsas som att jag inte stod och stirrade på Cloud när han hoppat av tåget. Liksom, var han på riktigt? (Så riktig som en spelkaraktär kan vara i alla fall.)

Som jag undrade när första trailern kom för 5 år sedan – is this real life?

Originalets intro är ikoniskt, men så här bra trodde jag aldrig att det skulle kunna bli.

Och grejen är att ja, det var PÅ RIKTIGT! Hur ofta får man chansen att spela om ett spel som man redan vet allt om, men ändå är det fräscht, orört, oupptäckt? Det var en ganska crazy feeling – FF VII har ju ändå hängt med mig sedan tonåren.

Efter 42 intensiva timmar var min resa genom Midgar slut. Jag får återkomma till mina personliga höjdpunkter i FF7R i en anna bloggpost. (Och jag ska tamigfan hålla detta löfte nu! Okej?!)

Nu i dagarna har jag hoppat på ytterligare en remake, nämligen Trials of Mana, eller Seiken Densetsu 3 som originalet till SNES heter. Har inget minne av att jag har spelat en emulerad fan-översättning, men det kanske jag har gjort. I vilket fall som helst så är Trials of Mana ett lättsamt spel, med schysst flyt i striderna, bra musik och färggrann grafik.

Och om jag slutligen ska toucha en smula på läget i världen, så är jag oändligt tacksam över att jag avskyr att resa, inte gillar uteliv, sällan socialiserar med andra och hellre spelar varje ledig minut. För en gamer gör restriktioner i samhället inte så mycket, så länge internetuppkopplingen är stadig.

Spellistan som försvann

Spelåret 2016 for visst förbi i all hast. Jag hade tänkt att i juldagarna publicera en lista över de spel från detta år som betytt något för mig, men så blev det visst inte. Shame on me. Jag hade också planer på en lite mer fläskig bloggpost om Final Fantasy XV, men ni kan ju gissa vad som hände.

Men jag vill inte få det att låta som att jag ger upp. Årets lista får helt enkelt vänta till nästa år. Det är inte lång tid kvar, ni kan säkert vänta. Och inlägget om FF XV kommer också att dyka upp. Jag har inte spelat klart det än, och lär inte göra än på ett tag (det är något positivt), så all form av spoilers undanbedes.

Jag hoppas att ni som fortfarande läser bloggen (hallå, nån där?) är villiga att surfa hit under nästa år också. Med förhoppning om fler skrivelser då. Gott nytt spelår!

Livstecken

Det har gått ett kvarts år sedan jag skrev här sist. Trots den totala bristen på inlägg så får min lilla spelblogg fortfarande besök. Hur det går till vet jag inte riktigt, men tack ska ni ha! Kanske har ni undrat varför jag inte skrivit nåt. Egentligen har det ju varit ganska tyst kring mig i spelsammanhang, inte bara här. Enklaste sättet att förklara varför jag fallit bort är väl att jag har gått igenom några smärre livskriser. I början av året ville jag kanske lite för mycket med tanke på mängden tid som fanns och jag slog huvudet i en mindre vägg. På våren beslutade jag att ta en paus från spelandet. Sen kom sommaren, vilket innebar renovering av golv och fönsterbyte. Alla konsoler och spel stuvades undan till säkrare platser och sen dess har jag inte haft orken att ta fram dem. Nu stundar ytterligare en händelse som gör att det inte passar sig för spelen att ställas tillbaka i hyllan. Men tro mig, jag kommer att plocka fram dem igen – tids nog.

Att mina konsolspel har varit undanställda har egentligen gett mig chans att spela andra spel. Jag chockade de flesta i början av sommaren när jag slukade Diablo 3 med hull och hår. Chocken kvarstod när jag började spela Guild Wars 2 för några månader sedan. Det nog inte så många vet var att jag körde igenom Torchlight 2 för drygt en månad sen. Under senaste tiden har det varit enklare att spela på min dator och då har WRPG:n fått en ganska självklar förtur. Jag har också passat på att köpa en svart Wii – trots att releasen för Wii U bara ligger en månad fram i tiden. Jag har förbokat Fire Emblem – Awakening till 3DS, vilket släpps nästa år.

Har suttit och skapat små podcast-avsnitt i tanken, men inte haft ro nog att spela in något. Har funderat kring att ha nån sorts tävling (?) i det femte avsnittet – men vi får se. Jag ville mest meddela att jag fortfarande finns kvar, även om jag ramlat bort från Twitter under längre perioder och inte varit lika bra på att kommunicera med vänner och gamers på nätet. Visserligen brukar nätet sällan vänta på en – antingen finns man eller så finns man inte. Så jag bryter tystnaden för att informera att jag kommer tillbaka. Har inget exakt datum, men jag kanske överraskar mig själv – och er andra också.

Nygammalt material

Detta är det första ”vanliga” inlägget här på RPGaiden. Nästan som en vanlig blogg. Anledningen till denna lite udda post är att jag vill rikta er uppmärksamhet mot ett antal förändringar som kommer att ske på sajten framöver.

Till att börja med så kommer jag lägga upp mina recensioner från GRRLGAMER här. Då den sidan inte existerar längre och jag ändå spenderade 4 år där så känner jag att mina texter har rätten att synas och bli lästa – igen. Recensionerna därifrån är på engelska och ja, de har några år på nacken. Förhoppningsvis kommer ni tycka att de är roliga att läsa och att de visar min utveckling. (Hoppas kan man alltid.)

I samma veva kommer även betygen på sidan att försvinna. På GRRLGAMER använde vi oss aldrig av sifferbetyg och det är ju ändå texterna som ska ha största fokus. GG-texterna kommer få samma utseende som de övriga recensionerna. Det kommer förstås ta mig ganska lång tid att lägga upp alla texter, men nu vet ni vad som väntar. Och den som väntar på nåt gott… 😉

© 2020 RPGaiden

Tema av Anders NorenUpp ↑