Speltankar

En RPGamers dilemma

Texten publicerades först hos Level 7 25 januari 2012.

Det har gått några veckor nu sedan eftertexterna rullade i Wild Arms 3. Hos Webhallen ligger förbokningar i väntan på release. Final Fantasy XIII-2, The Last Story, från USA ska jag importera Tales of Graces F.

Hade jag fått bestämma skulle spelen vara mitt heltidsjobb. Men verkligheten ser annorlunda ut. Just nu bollar jag både jobb, plugg och min älskade hobby, som egentligen är en livsstil. I stressen av att hinna med allt ligger spelandet i lä. Omstruktureringen av min spelhylla är det närmaste jag har kommit till att påbörja något nytt. Det börjar klia i fingrarna. Här finns så många spel jag vill uppleva, försvinna i för en stund, några timmar, dagar, veckor.

Sands of Destruction till exempel. Upptäckte det av en slump förra året när jag var fast på Wikipedia. (Ni vet, när man klickar vidare i timmar.) Bakom titeln står flera personer från Xenogears produktionsteam och SEGA släppte spelet i USA 2010. Det faktumet, samt att Yasunori Mitsuda med flera skapat musiken, fick mig att ögonblickligen lägga en beställning. Eller Muramasa – The Demon Blade, skapat av Vanillaware, kreatörerna bakom Odin Sphere. Och det elva år gamla PS2-spelet Tsugunai: Atonement, med ett briljant soundtrack av herr Mitsuda, som går under namnet an cinniuint. Bara för att nämna några, skämshögen är ju större än jag vill erkänna.

Men istället för att kasta mig över min spelsamling, vågar jag istället inte välja. Jag håller mig undan, för jag vet ju hur det kan bli, när ett spel vinner mitt hjärta. Det blir allt jag tänker på, drömmer om, vill spendera tid med. Jag tror inte jag kan riskera det, nu när betyg står på spel. Jag behöver disciplin.

Samtidigt saknar jag att hälsa på i en annan värld, spendera tid med nya personligheter. Det känns tomt. Ödsligt. Kanske finns här en gyllene mellanväg. Kanske finns möjlighet att spela som belöning och även för inspiration. För let’s face it, all work and no play makes Anna a dull girl…

14 kommentarer på “En RPGamers dilemma”

    1. Ja, det blev ju det! 😀 Till slut. ^^
      Har vi nån plan på hur vi ska gå tillväga eller ska det bara göras recensioner? Eller ska vi göra nån typ av ”snackis”? Alltså prata med varandra om vad vi tyckte om spelet och posta det? Samma text i allas bloggar?

      1. Diskussionsformat FTW. Och ja, samma text ( plus lite egna tankar i mer renodlat recensionsformat ) i alla bloggar? 🙂 Kanske?

        Jag tänkte nog börja kika på Muramasa under veckan, om det går.
        Fredrik skrev nyligen: Ett år senare

  1. Jag tycker att det värsta är att man inte riktigt vågar pröva så mycket som man kanske vill. Visserligen har jag hyfsat mycket tid för tillfället (studerar bara 75 % den här terminen), men ändå vill man inte sitta där och spendera en vecka – eller ens en dag – på ett spel som visar sig vara värdelöst. Blir ju ännu värre om man spelar nya spel (snarare än SNES-roms) och måste betala för sig. Huhu : (
    Niklas skrev nyligen: Dragon Quest V

    1. Det är ju inte heller så roligt nej. Självklart har det hänt att jag har skaffat spel i hopp om att de ska vara underbara, tack vare trailers eller bilder man sett. Unlimited Saga var en sån stor miss t ex. Kommer aldrig spela igenom det. 🙂 Som tur är har jag inte råkat ut för några större missar den senaste tiden. ^__^

      1. Ah. Saga-serien känns som en såndär serie man bör undvika. Speciella, om inte annat. Har dock för mig att jag tyckte Saga Frontier 2 var ett helt okej spel, för… länge sen.
        Ett trick jag lärt mig på senaste tiden är att kolla igenom tio recensioner från Gamefaqs. De med låga betyg brukar visa vad folk stör sig på, och de med höga betyg varför man inte alls stör sig på sakerna alla andra stör sig på. Typ. Beroende på hur grinig man är med sina spel får man därefter tidernas upplevelse eller tidernas mardröm…
        Niklas skrev nyligen: Dragon Quest V

        1. Jag har Saga Frontier 2. Har spelat de första timmarna, för många år sedan. Minns att jag blev förvirrad för man kunde välja ”olika vägar att gå” i historien. Och jag tyckte att striderna var lite skumma. Mind you att vid den här tiden var jag fortfarande ganska grön och hade nog inte många rollspel under bältet. Jag kanske skulle tycka om det idag? 🙂

          Intressant tillvägagångssätt du har kommit på för att välja nästa spel! Jag kan tänka mig att det kan generera en hel del bra spelupplevelser och the occasional terrible one. 😉 Lite som rysk roulette kanske? ;D

          1. Mjo, var nog också väldigt grön vid den tiden. Final Fantasy VII och VIII och allting det stod Square på skulle vara precis lika grymt… Det blev ett bittert uppvaknande, till slut 🙂 Har däremot för mig att det var rätt lätt – bortsett från ett segt pussel -, eftersom jag inte förstod något alls men ändå lyckades ta mig till slutet.

            Ja, rysk roulette är nog en bra beskrivning 😀 Fast i slutändan spelar man ändå spel man läser om på typ hardcoregaming101. Kollat upp den sidan förresten? Gör det annars! Hardcoregaming101.net !
            Niklas skrev nyligen: Dragon Quest V

            1. Ja, jag vet. XD Herregud, jag älskade åttan när det var nytt, men jag uppskattar det inte lika mycket idag. Samma sak med FF X. 😛 Live and learn. Eller nåt. ;D

              Känner inte till den sidan, men ska kolla upp. Tack för länk!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.