Radiant Historia

Recensionen publicerades först hos Level 7 26 april 2011.

Många inom spelbranschen verkar eniga om att de japanska rollspelen (JRPG) har sett sina bästa dagar och att det inte finns nånting mer där att hämta. Dessa kritiker har inte spelat Radiant Historia. Under en längre tid upplevde jag att det släpptes väldigt få spel tillhörande min favoritgenre och de titlar som hamnade på butikshyllorna var ointressanta i mina ögon. Kanske är det därför jag är av åsikten att de japanska rollspelen inte alls har sett sina sista dagar – jag har helt enkelt spelat för lite skräp för att kunna vända genren ryggen. Och det är jag glad för, annars hade jag kanske missat detta briljanta lilla spel.

Ändra historien
Du bekantar dig med Stocke, en agent inom kungadömet Alistels specialstyrka. Hans överhuvud Heiss skickar ut honom på ett uppdrag tillsammans med två medhjälpare, Marco och Raynie. Heiss har även gett Stocke en bok – White Chronicle – att ta med sig på färden. Innan uppdraget börjar får Stocke en vision där han ser Marco och Raynie dö. Förvirrad och uppskrämd över synen gör han sitt bästa för att glömma den. Men tydligen har Stocke sett in i framtiden – uppdraget går överstyr och till slut befinner sig Stocke i synen han såg och Marco och Raynie ligger livlösa på marken. Stocke själv blir också svårt skadad och vaknar upp på en okänd plats. Han har hamnat i Historia, en värld mellan tid och rum. Där träffar han barnen Lippti och Teo, som berättar att han med hjälp av boken kan gå tillbaka i tiden och ändra händelser just som den han precis bevittnat. Stocke får även veta att det är upp till honom att ändra historiens gång så att världen inte går sin förintelse till mötes.

Genom tid och rum
Berättelsen i Radiant Historia är egentligen en linjär sådan, men den speciella uppbyggnaden och mängden resor man gör mellan två olika tidslinjer, gör att spelet känns mycket mer fritt. Stocke möts hela tiden av olika val eller hinder och beroende på de beslut han tar så kan historien få ett abrupt slut eller fortsätta. Råkar man välja ett sämre alternativ hamnar man hos Lippti och Teo, som ibland kan ge tips på hur man ska ta sig vidare. Tidsresorna går inte att göra hur som helst. Det finns ett antal ”noder”, knytpunkter, i berättelsen och det är dessa Stocke kan resa emellan. Spenderar man lite tid på att göra sidouppdrag är det bekvämt att kunna snabbspola dialog med X-knappen eller hoppa över scener man redan sett helt och hållet, genom att trycka på start.

Saknar stereotyper
Manuset är intelligent och moget skrivet, dialogerna är rappa, realistiska – reaktionerna från karaktärerna blir aldrig överdrivna eller underdrivna för den delen. Det finns alltid nån som har nåt att säga och det sägs ofta på rätt sätt och vid rätt tidpunkt. JRPG-genren har länge besudlats med halvtaskiga stereotyper – till exempel den kvinnliga magikern/prinsessan som knappt kan stå på egen hand, den melankoliske eller obekvämt glättige hjälten, eller det lilla barnet som går alla på nerverna och mest fungerar som en rolig sidekick. Radiant Historia har säkert någon stereotyp eller två, men jag har svårt att se dem. Stocke är vare sig för högljudd eller för lågmäld. Den lilla flickan Aht som han senare får lära känna är så mogen för sin ålder att hon får Rikku från Final Fantasy X att framstå som en jollrande bebis. Marco är lite otippat den bästa helaren och störst skada gör den skarpskjutande prinsessan Eruca.

Taktik framför styrka
Striderna är klassiskt uppbyggda med tre karaktärer som måttar slag mot fienderna. Men bataljerna är mer taktikkrävande än att bara välja ”attack”. Fienderna står utspridda på ett rutnät och beroende på var de befinner sig gör och tar de olika mängd skada. Stocke och de andra har en stor mängd förmågor till sitt förfogande och vill man snabbare gå upp i level och få lite extra pengar ska man gärna se till att skapa en så lång kedja av attacker som möjligt. I den övre skärmen på DS visas under strid turordningen för allierade och motståndare. Om så önskas finns möjligheten att byta plats med en annan karaktär eller till och med en fiende. Den här funktionen är otroligt hjälpsam men gör heller inte striderna för lätta. Det handlar helt enkelt om taktik och att vända striden till sin fördel på ett snabbt och smidigt sätt och striderna blir således aldrig tråkiga.

Inga krusiduller
DS är på många sätt en perfekt liten maskin för rollspel, speciellt när de ser ut som Radiant Historia. Miljöerna är skapta i smakfull och färgglad 3D, men det märks knappt när de blandas med karaktärerna – klädda i de sötaste av pixlar. Spelet tar inte hjälp av vare sig snygga anime-intron eller halvdana röstskådespelare för att berätta sin historia. Atlus gjorde rätt i att lämna karaktärerna stumma – manuset talar för sig självt och musiken sätter den perfekta stämningen.

Oförglömlig musik
Yoko Shimomura överträffar nästan sig själv med detta soundtrack. Hon lånar lite från tidigare verk och melodier som för tankarna till Legend of Mana, Luminous Arc 2 och Kingdom Hearts ljuder ur högtalarna. Hon tycks ha hämtat inspiration från några av världens bästa kompositörer, för tongångar ur Chrono Trigger (Yasunori Mitsuda) och Suikoden (Miki Higashino) gör sig även påminda här. Soundtracket är otroligt litet för att tillhöra ett så långt spel. Drygt 40 timmar spenderade jag tillsammans med Stocke och de andra och soundtracket, som ryms på en enda CD, kändes aldrig för snävt eller repetitivt. Yoko har en otrolig slagkraft i sin musik och låten Mechanical Kingdom som spelas i Alistel är en härlig flirt med Chrono Triggers Undersea Palace.

Importera mera
Som det ser ut för tillfället verkar Radiant Historia inte få en europeisk release, vilket jag tycker är väldigt synd. Med andra ord är det import som gäller och är man ett fan av genren och äger en DS så ser jag ingen anledning till att inte köpa detta spel. Radiant Historia kanske inte är det nyskapande rollspel som kritikerna skriker efter, men det går helt klart sin egen väg. I en spelbransch där yta många gånger går före manus är jag glad att Atlus helhjärtat vågade satsa på en berättelse som inte bara har en briljant berättarteknik, utan också något att säga.

	Trovärdig och vuxen dialog Långt Trollbindande musik Smart stridssystem Blir aldrig tråkigt Unik uppbyggnad av berättelsen
	Karaktärernas bilder ändras aldrig Inställningar existerar inte