japanska rollspel, spelmusik och Final Fantasy XIV

Månad: maj 2012

Annalog – avsnitt #2

I dagens avsnitt ställer jag mig frågan om när man går från att vara gamer till att vara en samlare. Råkar också namedroppa ett par personer.

Bjuder lite otippat (?) på Final Fantasy-musik, men STOPP OCH BELÄGG! Här vill jag passa på att rätta mig själv. Eftersom 2007 var ganska länge sedan så hade jag glömt bort att stycket jag spelar startade den andra delen av konserten, inte hela alltet som jag påstår. Däremot är det det inledande stycket på soundtracket. Så kan det gå! Jag hoppas ni förlåter mitt lilla misstag. 😉

Och har ni ont om tid så kanske det är bra att dagens lilla avsnitt är ännu kortare än gårdagens. 🙂

Annalog avsnitt #2 – 8.37 min


Fotnötter:

Fredrik på Twitter och Fredriks blogg
Andreas på Twitter och Level7
Tales of the Abyss hos Webhallen
Distant Worlds på Spotify

Annalog – avsnitt #1

En podcast? Ja, varför inte?

Idéerna och planerna har funnits hos mig i över ett års tid, men jag har inte riktigt fått arslet ur vagnen. Men sedan jag var med i Radio Speltorsk i mars så fick jag ytterligare mersmak. Och idag, satt jag med en hel del tid på mina händer sedan jag rage-quittade FF VI (se posten innan denna) och då fanns det liksom inte så mycket att fundera på. Just do it.

Jag är förstås extremt ny på detta, så självklart finns det en massa missar och saker som kan bli bättre. Som det alltid gör. Tack vare hjälp med mjukvara från kära Ina så lyckades jag faktiskt sätta ihop ett litet avsnitt. Se det som att Bambi försöker stå på isen, lite så är det kanske och det gör mig ingenting. Learn. By. Doing.

Så, jag hoppas att ni gillar det här lite udda tillskottet på podcast-himlen. Jag är inte ute efter att göra underverk, men jag hade kul och har lärt mig nåt nytt. Förhoppningsvis gillar ni som vågar/vill/orkar lyssna det ni hör.

Annalog avsnitt #1 – 10.28 min

Tack till min kära lillebror som fixat den tjusiga vinjetten.

Utan min skugga kunde jag lika gärna vara död…

Detta inlägg kan innehålla spoilers. Beware.

Året var 2009. Jag spelade Final Fantasy VI för andra gången, med guide och allting.

2012. I en nyck av bästa sort får jag för mig att spela om nämnda spel. Guiden är ett minne blott.

Efter ca 13 timmar har världen rasat samman och det är dags att ge sig ut på jakt efter vännerna som spridits med vinden. 9 timmar senare och jag har hittat bekanta ansikten och några nya, men ett kärt anlete saknas mig. Vart kommer jag hitta Shadow? En svidande föraning säger mig att jag har missat nåt vitalt. Internet hjälper mig och visst är det så, jag har i stressen av en klocka missat att vänta in min favoritkaraktär och därmed dömde jag honom till döden.

När insikten väl har lagt sig går luften ur. Det är fan inget roligt längre. Jag stänger av. Lägger ifrån mig kontrollen. FF VI-strejkar.

Jag blir så jävla bitter. Så sur på mig själv, att jag inte mindes detta. Förbannelsen med att spela med guide, saker man borde minnas blir tillintetgjorda för att man inte behöver minnas, just i den stunden. Helvetes jävla skit!

Inte fan bryr jag mig om Umaru, Gau, Relm, eller ens Mog, men nog fan får man med sig dem utan svårighet. Varför kunde inte Interceptor vara en karaktär istället för jetin Umaru?

Så ja, jag är sur på Final Fantasy VI. Skitspel. You heard me. Och jag är sur på mig själv, som inte mindes. Eller som inte kollade upp saken innan det gick för långt.

Har en annan sparfil, ca 10 timmar tillbaka. Oklart om den är precis innan Shadow riskerar att försvinna för evigt. Är det värt det? Spela om allting igen? Orkar jag? Eller ska jag bara strunta i att det blev så och rädda världen från Kefka? Eller, skita i att spela klart överhuvudtaget. Det verkar ju vara så jag gör numera… #depp

Journey: Det är resan som är målet

Texten publicerades först hos Level 7 16 april 2012.

OBSERVERA! DENNA TEXT INNEHÅLLER SPOILERS. LÄS PÅ EGEN RISK!

Detta är mitt första möte med Thatgamecompany. Jag har inte spelat Flower, men Journey intresserade mig. Här skymtade jag något intressant, kanske unikt. I måndags var det dags. Hade inga förväntningar. Visste att det var kort och att det inte var en ”vanlig” spelupplevelse.

Fortsätt läsa

The Last Story OST

Texten publicerades först hos Level 7 6 mars 2012.

Level 7 saknar något. Nämligen texter om spelmusik. Så jag tänkte råda bot på den saken och helt enkelt krydda redaktionsbloggen med mina favoriter. Och jag tänkte slå på stort redan från början i form av The Last Storys soundtrack.

Nobuo Uematsu har sedan jag blev RPGamer varit en av mina favoritkompositörer. I min spelmusikhylla trängs nästan alla Final Fantasy-soundtracks som någonsin släppts och den gången jag vinkade till honom och fick en vink tillbaka under PLAY-konserten 2006 kommer för evigt vara etsat på min hornhinna.

Uematsu har haft sina svackor, men det finns inget tvivel om att han kan komponera bra melodier. Just i The Last Story tar han sig själv till nya höjder, men jag vill ge inte mindre än hälften av berömmet till Yoshitaka Suzuki som har arrangerat alla stycken utom två. Fortsätt läsa

© 2024 RPGaiden

Tema av Anders NorenUpp ↑