setsuna-logo

 

Sedan utannonseringen har I am Setsuna fått representera en modern motpol till allt som kritiker och fans anser vara fel med rollspelsgenren. Spelstudion Tokyo RPG Factory tycks lova guld och gröna skogar enbart med sitt namn. Genom dem ska vi återigen få uppleva storheten av ett klassiskt upplagt JRPG. Frågan är bara om I am Setsuna levererar.

Plattform: PS4 / PC (Steam)
Utvecklare: Tokyo RPG Factory
Utgivare: SquareEnix
Släppdatum: 19 juli 2016

Svaret beror lite på vilka förhoppningar du har. Är det ett nytt Chrono Trigger eller Final Fantasy VI som vi får bevittna? Det korta svaret är nej, men I am Setsuna lånar friskt från både CT och FF-serien, vissa delar mer oblygt än andra.

Historien upprepar sig

Flickan Setsuna gör sig redo att lämna byn Nive. Monsterattacker har börjat bli allt vanligare och precis som tusentals kvinnor före henne ska hon offra sig själv för att ge världen en kort respit. Känns historien igen? Det är inte så konstigt eftersom berättelsen är snarlik Yunas öde i Final Fantasy X. Men inte nog med det, här finns en karaktär som utseendemässigt påminner om Auron från samma spel – med ett skadat öga och ett massivt svärd är det snudd på plagiat.

Setsuna må figurera i titeln, men är annars inte en särskilt framträdande huvudkaraktär. När spelet börjar få du bekanta dig med Endir, en maskerad man som ensam pulsar fram genom ett vinterlandskap. Han får i uppdrag att mörda Setsuna, men eftersom hon ändå ska dö på slutet av sin pilgrimsfärd ansluter sig Endir istället till Setsunas garde.

En värld i vitt

Rollspelsvärldar brukar ta med spelaren på en fantastisk resa genom miljöer med stor variation. I am Setsuna gör dock motsatsen. Världen (som inte verkar ha något namn) täcks av ett antal lager snö och nästan varje område är det andra likt. Oftast är det tråkigt med copy paste-grafik, men här gör det mig ingenting. Miljöerna är stillsamma, men tillräckligt detaljerade i all sin enkelhet. Överallt står barr- och lövträd vars grenar bågnar under snön och i luften yr snöflingor förbi. Det är lätt att fatta tycke för den tysta och ganska ödsliga världen.

Världskartan liknar den i Chrono Trigger på så sätt att karaktärerna går fram i sakta mak. Men kanske är det främst i striderna som inspirationen från ett av historiens bästa rollspel lyser som starkast. Fienderna är synliga och smyger du dig på dem får du måtta de första slagen när striden börjar. 90-talets klassiska ATB-system är tillbaka och i sann Chrono-anda kan karaktärerna kombinera sina styrkor och utföra starka attacker i par eller som trio.

Bortglömda förmågor

Det som känns någorlunda unikt för Tokyo RPG Factorys lilla nostalgitripp är att karaktärerna får nya förmågor med hjälp av Spritnite. Dessa placeras i talismaner, som i sin tur ger olika färdigheter till bäraren, till exempel att kunna se fiendens HP eller att oftare få till critical hits. Genom att sälja material från besegrade fiender kan du välja Spritnite som matchar den mängd och typ av material som du har bytt in.

Jag hittade ganska snabbt några favoritkaraktärer som jag spelade igenom större delen av spelet med. Mängden Spritnite som går att skaffa skvallrar om att det finns många häftiga attackkombinationer att utföra. Jag hade dock svårt att förstå vilka Spritnite-kombinationer som leder till en viss attack. I menyn visas vilka gruppattacker som härstammar från en viss Spritnite, men du ser inte vilka av de andra karaktärerna du måste samspela med för att kunna använda dem.

Den här bristen på information bidrog till att jag under de sista 8-10 timmarna förlitade mig på en parattack mellan Endir och Auron-kopian, som visade sig vara mer än användbar i de allra flesta fall. Spelet erbjuder alltså en mängd specialattacker, men risken finns att de flesta lämnas outnyttjade.

Ta det piano

Vad som verkligen får I am Setsuna att sticka ut är soundtracket. Det framförs till största del på piano och här ser jag en tjusig symbolik: Det ensamma pianot kan likställas med Endir – de vita tangenterna är snön och de svarta är hans fotsteg. Melodierna är vackra och innehåller tongångar som för tanken till exempelvis Final Fantasy VII och Chrono Trigger. Ljudbilden gör sitt för att skapa en stämningsfull upplevelse och varje klingande ton ger liv åt världen där vinter alltid råder.

I det stora hela är I am Setsuna en trevlig upplevelse. Berättelsen lunkar fram i sakta mak, men vissa scenarier är ganska outvecklade. Somliga trådar hänger löst och ibland skrapas det bara på ytan. Det är synd, för med lite större uppmärksamhet till detaljer och hur saker hänger ihop hade spelet kunnat bli en självklar klassiker. Karaktärerna som sluter upp vid Setsunas sida är på intet sätt unika, men de har en lågmäld charm.

I am Setsuna erbjuder inget som vi inte har sett förut men det var ju också Tokyo RPG Factorys avsikt. Det här är ett återbesök till de klassiska rollspelen som vi spelade och älskade för 20 år sedan. Grafiken är enkel men tillfredsställande, berättelsen är klassisk och striderna flyter på. Nej, I am Setsuna erbjuder inte hisnande fart och fläkt à la Final Fantasy IX, eller milsvida vyer som i Xenoblade Chronicles X. Men det är ett spel i sin egen rätt och om du inte har skyhöga förväntningar så tror jag att du kan tycka om det.

 

Stämningsfullt pianosoundtrack
Trevligt stridssystem
Vacker grafik i vinterskrud
Gör att du vill spela Chrono Trigger igen
En berättelse som vi har hört förut
Simpelt utförande
Outvecklade karaktärer utan större djup

ias01ias02ias03ias04

ias05ias06ias07ias08