japanska rollspel, spelmusik och Final Fantasy XIV
Det kanske är svårt att tro, att jag – tjejen som bara spelar JRPG:n – nånsin skulle ta mig an ett WRPG. Förmodligen var jag min största skeptiker, men jag är också den som är stoltast över mig själv; jag tacklade mina egna fördomar och gick segrande ur striden, på mer än ett sätt. Det här är berättelsen om mig och min Shepard. Fortsätt läsa
En storm rasar över havet. I en liten båt med trasigt segel, som våldsamt kastas mellan vågorna, skymtar en mor och hennes dotter. Regnet piskar dem i ansiktet och skräck fyller deras ögon. I nästa sekund vaknar prinsessan Garnet ur sin dagdröm, öppnar fönstret till sitt kungliga gemak och blickar ut över horisonten.
Inlägget postades först hos Spelografi.
Ja, det började skakigt. Ja, jag trodde att jag skulle ge upp innan första timman hade gått. Ja, jag gav mig själv för lite cred – så är det väl när självkänslan är låg. Hade visst glömt bort att jag besitter en ganska stor mängd envishet, vilket kom väl till pass nu. Jag ville inte känna mig besegrad av den förbannade kamerakontrollen och jag har efter en smärre omprogrammering av min hjärna förlikat mig med tanken att vänster är vänster och höger är höger. Logiskt, eller hur? Fortsätt läsa
Inlägget postades först hos Onlajn.
Vissa spel verkar man kunna spela om hur många gånger som helst, utan att tröttna. Final Fantasy VII och IX är två sådana spel för mig. Det spelar ingen roll att jag vet hur det slutar, eller att jag vet vad som händer på nästa screen, spänningen finns kvar; längtan efter själva berättelsen, mötet med karaktärerna. FF IX har åldrats med värdighet och ser lika vackert ut idag som för 10 år sedan. FF VII:s blockiga huvudpersoner var nog aldrig snygga till att börja med, men spelet är inte sämre för det.
Inlägget postades först hos Spelografi.
Till att börja med kan det vara bra att påpeka att detta är första gången jag spelar ett WRPG. Jag ska inte gå på djupet med mina anledningar, men jag har alltid haft lite svårt för den västerländska estetiken i spel och är istället dedikerad JRPG-genren. Men jag kände mig tvungen (?) att vidga mina vyer – vad ska annars det svenska gaming communityt tycka om mig. Lotten föll på Mass Effect, kanske för att det kändes så amerikanskt det bara kan bli. Så, för första gången på 1 ½ år (då jag klarade Star Ocean: The Last Hope) startade jag min 360 igen. Den morrade högljutt som en sorts hälsning. Nej, jag gillar inte dig heller. Fortsätt läsa
© 2025 RPGaiden
Tema av Anders Noren — Upp ↑
