Spelklockan närmar sig 12 timmar. Sakta men säkert tar jag mig närmare, steg för steg. Ändå känns det som om jag står och stampar. Och sen hugger de till – skuldkänslorna.
Satt precis och ordade lite med Fredrik och nämnde att jag känner mig skyldig för att jag inte har kommit längre än så i Pandora’s Tower. Istället har jag fixat med annat, vad gäller arbete, hus och hem. Saker som matlagning, diska, tvätta och andra bestyr som är lite sådär tvungna. Fredrik undrade om jag inte var lite bakvänd nu. Känner jag mig skyldig för att jag inte spelar TV-spel? Brukar det inte vara tvärtom?
Kanske det, men så känner jag. Jag tycker att jag borde klämma in minst 10 timmar spelande varje dag och när det inte sker så tycker jag att jag är sämst. Ovärdig. Jaha. Ganska dålig cirkel att hamna i då det helt plötsligt blir ännu svårare att starta spelet. Note to self – klandrande, stress och skuld är inget som ger ditt gamerliv en skjuts.
Men nu när jag har skrivit det här tänkte jag gå och spela och försöka klå bossen i fjärde tornet.