Spelsnack

Så många spel, så lite tid

Tid är ju alltid en bristvara och även nu, när jag har lite downtime från skolarbetet, så kämpar jag med att få dygnets timmar att räcka. Jag hinner helt enkelt inte spela allt jag vill.

Först och främst fokuserar jag större delen av min tid på ett spel som ska recenseras senare. Samtidigt har jag hittat tillbaka till Diablo 3 och njuter av att kuta runt med min brutala Crusader, som har 50% chans att critta och som dessutom gör 515% critical damage. Roligt är bara förnamnet.

Min Crusader

I förrgår började jag nosa på Final Fantasy XIV igen. Spelade lite i slutet av sommaren 2013, men hann inte komma särskilt långt. Nu tänkte jag ge det en chans till, så i tisdags spenderade jag timmar på att finslipa min karaktärs utseende (valde rasen Hyur och skapade en kvinnlig gladiator). Även fast jag bara har hunnit spela litegrann (är blygsamma level 6), slås jag av att den vackra världen känns varm och inbjudande. Och någonstans spelar jag ju fortfarande Golden Sun: The Lost Age, men det ligger halvt på hyllan just nu.

Sen finns det ju titlar från andra genrer som jag också vill spela. Till exempel Ori and the Blind Forest som visserligen är ett plattformsspel, men det påminner smått om Child of Light. Spelet har en förtrollande visuell stil och musiken gör mig alldeles pirrig inombords. Kolla in den här trailern så förstår ni kanske varför jag suktar.

Vill också prova Cities som ska vara ett bättre alternativ till Sim City, och så vill jag förstås spela Shelter 2. Ja, som ni märker har dygnet alldeles för få timmar för att jag ska kunna mätta min speltörst.

Rollspelsåret 2014

Så lider ytterligare ett år mot sitt slut. Jag tror att 2014 kan vara det år då jag spelat som allra minst. Och det är ju synd. Med reservation för att minnet sviker, här är en kort tillbakablick på de titlar jag minns att jag har spelat:

child of lightChild of Light

Årets bästa spelsaga. Att i all enkelhet följa Aurora i jakten på ljus var lite oväntat förtrollande och detta inte bara tack vare den till synes handmålade grafiken. Musiken är hjärtskärande och finns som tur är (om man är en repeat-junkie som jag) på Spotify.

lightning-returns-chocolinaLightning Returns: Final Fantasy XIII

Sex timmar spenderade jag med det här spelet, sen fick det räcka. Jag kan bete mig som en självplågare men till en viss gräns. Ett idiotiskt upplägg som klätts i en anskrämlig skrud med en hjältinna som fått ett boob-job. Skräp!

tacticsogrepspTactics Ogre: Let Us Cling Together

Sommarlov. Spelade många långa timmar. Kändes som att jag inte kom nån vart när jag på all denna tid bara hade nått level 20 och jag funderade också på att spela om ett stort antal timmar på grund av ett yrkesval. Bra spel, ingen tvekan om det, men det kräver sin tid, minst sagt.

tox2Tales of Xillia 2

En uppföljare i vilken jag spenderade en massa timmar och bara hade lagom kul. Mycket upprepning i form av platser, fiender att slåss mot och katter att hitta. Meh – eller kanske mjau? ;P

tohrTales of Hearts R

Under en prövande period i livet kunde jag åtminstone hitta tröst i det här klassiskt upplagda rollspelet. Striderna i Tales ger som vanligt en skön adrenalinkick och äntligen var världskartan som jag hade saknat så mycket i Xillia-spelen tillbaka. Och som pricken över i – störtskön musik!

~~~~~

goldensunJu längre tiden går, desto lättare är det att känna sig nostalgisk. Kanske var det därför jag började spela Final Fantasy VII på julafton? Men jag insåg ganska snabbt att min nostalgiska nyck var felaktigt placerad. Är det något jag ska försöka ta mig igenom så är det de många spel som utgör min skämshög. Och jag har börjat så smått med ett spel jag körde fast i efter 26 timmar och därför inte klarade. Jag talar om Golden Sun till Gameboy Advance. Ett riktigt mysigt spel med bedårande pixelgrafik och ett väldigt bra soundtrack. Spelet håller dig inte i handen och blir därför ganska svårt på sina ställen. Men det är roligt och jag har alltid ångrat att jag har lämnat det ospelat under så många år. Dessutom har jag Golden Sun: The Lost Age (GBA) och Golden Sun: Dark Dawn (Nintendo DS) – som båda fortfarande är inplastade! Nu när alla spelen finns så kanske jag kan göra som jag gjorde med Xenosaga-serien i slutet av 2006. Jag klarade inte av Xenosaga på första genomspelningen, men köpte ändå de andra spelen. Sen när jag hade alla tre körde jag igenom dem i en rasande fart. Jag hoppas att jag kommer ta mig igenom GS-serien på samma sätt under 2015!

När det gäller nya spel finns det förstås en hel del som jag ser fram emot. Alla har inte ett release-datum spikat, men redan i mars dyker Final Fantasy Type-0 upp till PS4. Baserat på de videos som släppts på senare tid ser det ut att kunna bli ett mörkt, dystert och framför allt bra FF. Andra titlar jag ser fram emot är: Xenoblade Chronicles X, Tales of Zestiria, Final Fantasy XV, Bravely Second och Kingdom Hearts 3. Till alla er som fortfarande hälsar på här då och då – TACK! Jag ska göra mitt bästa för att uppdatera sidan oftare. Gott nytt spelår! 🙂

Spelsommaren som kom av sig?

Jag som haft ett tre månader långt sommarlov (som fortfarande inte är slut) trodde ju att jag skulle spela väldigt mycket i sommar. Och delvis har jag väl gjort det. Omröstningen i förra posten gjorde att jag tog med mig Tactics Ogre till PSP när jag var på annan ort i en månad. Spelade 20 timmar, stötte på patrull och kunde inte ta mig vidare. Hepp. Valde att starta om och har nu mer än 70 nya speltimmar under bältet. Inte så pjåkigt. Men spelet känns långt ifrån avklarat, jag är bara strax över level 20. En av karaktärerna som dyker upp senare i spelet gav jag en ny klass, men nu, ca 15 timmar senare, är jag inte säker på att jag tyckte att det beslutet var bra. Så jag har ögnat lite på min gamla sparfil och funderat över om det är värt att spela om 15 timmar. Pust. Att det ska vara så krångligt. Så där är jag just nu med Tactics Ogre – i någon sorts limbo i vilket jag inte har rört spelet på flera veckor.

Istället drog jag och sambon igång med Divinity: Original Sin när jag kom hem. Två veckor och 99 timmar senare var det avklarat. Jag trodde att det skulle vara som Diablo 3 typ, men det är ju så långt från sanningen man kan komma. Det är ett fruktansvärt roligt spel, men jag tror jag sparar lite snack om det till nästa podcastavsnitt.

Nu går jag och väntar på Tales of Xillia 2, men under tiden har jag lyckats fastna i mobilspelsträsket. Jag spelar små spel där man ska bygga en bondgård (inte Farmville mind you), en restaurang och ett café. Som om Harvest Moon och Tamagotchi fick barn. Det är nämligen mycket pill med saker som ska göras och jag bara hoppas att jag kommer vänja mig av med den här ovanan snart. För även om det är kul att levla och få nya saker i de spelen så stjäl de så enormt mycket tid, ju högre level man får. Sen kan man ju fråga sig varför jag började spela tre olika spel på en gång. 😛 Min spelsommar kom av sig lite känns det som, fast det kanske inte stämmer. Hur har er spelsommar varit? 🙂

Sommarspel

Det ska erkännas att jag inte riktigt har kommit igång med mitt spelande den här sommaren. Visserligen spelade jag The Banner Saga, vilket var en trevlig, ganska frustrerande och kort upplevelse. Provade även på Lightning Returns, vilket gav mig skavsår både på ögonen och i min JRPG-älskande själ.

Det är inte intressant att följa Lightning. Grafiken är halvkass och tråkig, musiken är intetsägande och striderna är fortfarande inte roliga. Dessutom känns det så fel att springa runt helt ensam och spöa monster för sig själv. För mig var det en plågsam strävan att spela igenom Final Fantasy XIII. Lite roligare hade jag med Final Fantasy XIII-2. Jag har en hatkärlek till denna FF-franschise. Jag vill så gärna tro att SquareEnix ska pumpa ut ett bra FF, men att leta efter substans i den enorma sörja som XIII-spelen har blivit kan likställas med att försöka hitta vackra blommor att plocka under den bistraste av vintrar. Och varför ska jag behöva plåga mig själv? Bara för att kunna säga att ”jag har spelat dem alla”? Det är inte Pokémon vi snackar nu…

Så efter den besvikelsen började jag spela Bastion – ett helt oki spel. Inte mind-blowing för mig personligen, men lagom mysigt. Fast när inte Bastion gav mig det där ”måste spela nu!”-suget så vände jag blicken mot Transistor, som inte alls levde upp till de förväntningar jag hade. Så det var ju pengar i sjön, tråkigt nog. Egentligen borde jag inte ha svårigheter med att hitta nåt att spela. Ögnar jag på min spelhylla så står där många oupptäckta titlar. Så jag tänkte att ni, de få läsare jag har, skulle kunna få göra er röst hörd och hjälpa mig avgöra vad jag ska spela härnäst. (För jag inser att jag inte kommer spela klart Lightning Returns, förutom om jag hamnar i en destruktiv svacka och vill skada mig själv mentalt. Men vi hoppas att jag slipper det.)

Så, Vad ska jag spela?
  • Sands of Destruction (DS, 2010)
  • Ys: Memories of Celceta (PSV, 2013) – 2 RÖSTER
  • Shin Megami Tensei IV (3DS, 2013) – 2 RÖSTER
  • Tactics Ogre: Let Us Cling Together (PSP, 2011) – 4 RÖSTER
  • The Legend of Heroes: Trails in the Sky (PSP, 2011)

Varsågoda och lägg er röst! Jag uppskattar er hjälp. 🙂 Förhoppningsvis kommer det här hjälpa mig att beta av min skämshög. (Lägg gärna din röst innan 25/6 kl. 23.59!)