Det blev en tripp till Kistamässan och Gamex den här hösten också. När det uppdagades att Nintendo inte skulle vara på plats kändes det hela mindre lockande, men jag, @nackrufs och @da_smaskus bestämde oss ändå för att dra dit. Vi anlände vid 16-tiden, vilket betydde att större delen av folkmassan hade dragit hem för dagen och vi behövde inte köa alltför länge.
Jag testade PS4:an med ett demo av LEGO Marvel. Förstås inget spel jag egentligen skulle spela, men det var i alla fall kul att känna på kontrollen. Styrkorset kändes bekvämt med sin lilla sänkning i mitten, knapparna till höger kändes aningen vassa då de förlorat sina rundade kanter. L- och R-knapparna tyckte jag var rent himmelska även om jag inte kunde använda dem för demot. Styrspakarna tänkte jag inte så mycket på, och det innebär förstås att de satt skönt mot tummarna. Sen provade jag även Playroom där man fick användning för kontrollens touch-funktion. En väldigt rolig demo, även om man lockades att börja sparka på de små robotarna. ;_; Jag tycker att PS4:an har en riktigt snygg design. Nyheten om att XBOX One inte kommer släppas förrän 2014 får mig nästan att tro att Microsoft vill designa om sin monstrositet till konsol. ;P
Jag valde att inte köa för att testa Lightning Returns. Vill tro att jag inte kommer köpa det spelet, just för att del 1 och 2 i den här urvattnade, men mjölkade, franchisen inte var några höjdare. Men nånstans i mig maler ändå tanken att det kan bli ett köp, eller åtminstone nåt man önskar sig i present när prislappen sänks. (Ja, ibland är min samlargen ett problem.) Spelet känns i vilket fall som helst inte lockande till att börja med, oavsett hur många utklädnader SquareEnix kan spöka ut Lightning med. Körde istället lite av Tales of Symphonia Chronicles som kunde spelas vid en blygsam liten TV. Där fanns ingen kö alls (!), men däremot hängde sig spelet när det blev alldeles för varmt för PS3:an i dess låda. 😛
Du må vara snygg att titta på, men jag hade varit mycket gladare om spelen du var med i faktiskt hade substans och därmed gjorde dig till en riktigt cool karaktär.
En retrospelbutik hade kopplat upp en NES, SNES och ett N64. Där kunde man spela Super Mario Bros, Super Mario World och Mario Kart 64. Det var kanske 20 år sedan jag spelade Super Mario Bros senast så det var lite av en adrenalinkick när fingrarna vant rörde sig över kontrollen och när minnet tog mig till warpzonerna. Bara den lilla stunden var något av det bästa på hela mässan. Lite ironiskt att man är där för att se framtiden och ändå njuter till fullo av ett spel som snart är 30 år gammalt…
Jag och @da_smaskus testade ett kort demo av ett indie-spel som heter CoBots. Med enkel kontroll (endast vänster styrspak användes) styrde vi våra robotar som skulle samarbeta för att ta sig framåt. Gulligt, roligt och välgenomtänkt, tyckte jag att det var. Hade gärna testat Shelter också, men där var kön lite för lång.
Innan jag åkte hem köpte jag med mig en souvenir, en mjuk liten sovande Totoro. Sen slöt vi upp med @satrapojk, åt en god matbit, pratade och hade kul. Han var den enda gamer jag träffade i anslutning till mässan, till skillnad från förra året då jag träffade några fler.
På grund av Nintendos frånvaro var årets mässa mycket mindre. Beslutet att visa upp sig på flera mindre events istället för en enda stor tycker jag var fel – de kunde ha gjort både och. Nintendo kunde haft en mindre monter med ett antal 3DS, där man till exempel kunnat prova en demo av Bravely Default, som släpps om en dryg månad (6 december).
Intresset för Gamex verkar fortfarande vara stort, sett till besökarantalet, men jag undrar ändå hur framtiden ser ut. Kommer konsoler och spelutvecklare vara huvudpoängen, eller kommer det hela transformeras till en mässa där utbildningar, butiker och pryltillverkare trängs? Nästa år vill jag se stora förändringar på mässgolvet, med större fokus på spelen, och nåde den tillverkare som inte vill vara med. (Jag tittar på er, Nintendo…)
Jag spelade klart Fire Emblem: Awakening för några veckor sedan. Tyckte att upplevelsen var så bra att jag startade om spelet igen. Jag har varit nära slutet ett tag nu, men ännu inte avslutat omgång två. Häromveckan hade Becca och jag speldag. Hon tog med sig sin 3DS och Tales of the Abyss, som jag gett henne i present förra året. Hon spelade och jag kollade på och hjälpte till om det behövdes.
Det i sin tur gjorde att jag blev sugen på att spela ToA igen, jag spelade det förra året, men la av efter 17 timmar, lite för att jag redan spelat det till PS2 när det var nytt. När jag spelat lite av ToA fick jag plötsligt ett enormt sug efter Tales of Symphonia. Jag har i många år tänkt att jag ska spela om det och nu skulle jag slå slag i saken.
För att råda bot på det hela beställde jag ett nytt minneskort från Retrospelbutiken via Tradera, men det har fortfarande inte skickats… Men tanken på att spela något klassiskt och bra spel, som jag verkligen haft kul med, satt kvar och jag tog tag i min PSVita och drog ner Grandia till den.
Efter att ha spelat ett par timmar kom jag på att jag fortfarande inte spelat klart extramaterialet i Tales of Graces F, så jag startade PS3an och körde en timme igår. Ja, och såhär har jag alltså hållit på under den senaste veckan. Lagom disträ, eller vad säger ni? Har tydligen svårt att slappna av med bara ett spel. Och vad är det med den här längtan efter att spela något jag redan kört igenom? Jag måste verkligen sakna den gamla goda tiden när spelen kändes… annorlunda. Frågan är varför det blir så när jag har så många som fortfarande ligger orörda med plasten på. Suck. Det kanske blir nån rätsida på det hela snart, men man får väl vara glad att man spelar nånting i alla fall.
