Musik

Som Final Fantasy borde vara

Äntligen är jag hemma och kan lyssna på Bravely Default: Flying Fairy‘s soundtrack! Det är omöjligt att beskriva hur bra den här musiken är. Kompositören Revo, som jag aldrig hört talas om innan, har all min respekt. Jag vill verkligen att ni ska förstå hur magiskt det är att höra hans kompositioner. Jag vill att ni ska höra det jag hör, men jag förstår att det kanske sällan funkar så. De flesta kan förstås uppskatta bra musik, men får ni samma känsla som jag? Transformerar melodierna ert inre? Känner ni er smått plågade men samtidigt djupt euforiska? Tappar ni hakan över att varenda låt är perfektion?

Tittade på en trailer för spelet tidigare idag. Det verkar så otroligt genomarbetat och härligt. Suck… Allt jag vill är bara att få en bekräftelse på att det kommer till väst, om så bara USA! Jag har googlat runt på nätet, men inte hittat nånting. Som bäst finns bara spekulationer. Men det hjälper inte mitt trånande hjärta. Den bästa julklappen jag kan få i år är ifall Square Enix utannonserar att de kommer ta hit spelet. Eller om de åtminstone avger det som ett nyårslöfte…

Här kan ni själva se hur superdupermysigt Bravely Default: Flying Fairy ser ut att vara.

Visst känns det som en efterlängtad blandning av Final Fantasy V, IX och XII? Det är ju SÅHÄR jag vill att Square Enixs rollspel ska vara! Med vacker tecknad grafik, söta karaktärer och ja, allt det där som avarten Final Fantasy XIII saknade, typ. Älskar att jobbsystemet är tillbaka och jag kan inte komma över det faktum att flickan med det långa bruna håret, Agnes tror jag hon heter, påminner väldigt mycket om prinsessan Garnet. Och ja, jag måste få göra er ännu mer sugna på soundtracket, så att ni skaffar det. Finns hos CDJapan! Köp! NU!

Oki, jag har fått prata av mig tillräckligt nu. För den här gången…

(Psst, ni har väl inte missat att skriva på namninsamlingen för att få spelet lokaliserat?)

Den där känslan

Det känns som en käftsmäll. Eller en spark, rätt i solar plexus.

Hur underbart det kan vara, när man upptäcker ett nytt spel, hör ett par låtar ur soundtracket och genast importerar ett exemplar. Man ser att spelet släpptes i Japan för nästan exakt 2 månader sedan. Man läser på nätet att det ännu inte finns några planer på att släppa spelet i väst, men att saker kan ändras. Och det är då som man gör något.

Om du älskar japanska rollspel precis som jag kan du dra ditt strå till stacken och göra din röst hörd. Skriv på denna namninsamling så att vi utanför Japan också kan få ta del av Square Enix senaste skapelse till Nintendo 3DS, Bravely Default: Flying Fairy. SKRIV DITT NAMN HÄR!

Med artwork som denna får jag magont av att tänka att jag kanske aldrig får besöka den här världen.

Jag har redan beställt soundtracket. Det var oundvikligt efter att jag hört bara ett par låtar. Så ja, musiken kommer jag alltid ha med mig, men jag vill ha upplevelsen. Jag vill ge spelutvecklarna mina pengar, men tack vare dumma regionbestämmelser för 3DS:en så finns risken att det aldrig blir verklighet. Men – under kan ske! Det skedde med Xenoblade Chronicles, The Last Story och Pandora’s Tower. Det kan hända igen. Det MÅSTE hända igen. Annars går jag sönder.

När spel har sån här musik, då upplever jag en fysisk längtan. Det är som olycklig kärlek. Nånting finns där ute, men jag kan inte få det. Det gör så ont, det verkligen skär i hjärtat på mig.

Musiken finns att köpa hos CDJapan.

Ni som läser detta, snälla, skriv på namninsamlingen! Och sprid ordet! Vi RPGamers måste göra vad vi kan!

Spelmusik vs. filmmusik

Såg The Dark Knight Rises igår och kände mig väldigt sugen på att se om den första filmen. Hyrde Batman Begins från Voddler, filmen står på paus just nu, för det jag upptäckte nyss måste jag blogga om.

Jag är mitt i scenen där Bruce vägrar döda en man i Ra’s Al Ghuls fäste. En stor fightingscen tar sin början. Plötsligt hör jag musiken i bakgrunden väldigt tydligt. Inte på så sätt att den är bra (vilket den förstås är), men för att jag har hört den förut. Men jag har inte sett filmen sedan jag såg den på bio, så vart kan jag ha hört denna melodi? Då kommer jag på det.

Elvandia Story.

Det är den tredje låten i Batman Begins jag pratar om – Myotis. Starta från 2.06. Du behöver Spotify för att kunna lyssna.

Melodin In Danger, från Elvandia Storys soundtrack, låter nästan exakt likadant som från den punkten i Myotis. Ja, det finns vissa skillnader, men de är inte många. Tyvärr finns inte den här låten på YouTube så jag tänker lägga upp den här så ni kan lyssna. Soundtracket kan ni köpa här.

Ja, det här var ju spännande. Batman Begins är från 2005, och Elvandia Story släpptes endast i Japan 2007. Så dessvärre är det Norihiko Hibino som tycks ha blivit alldeles för inspirerad av Hans Zimmers musik. Eller så är världen så liten och så fylld av musik att två personer oberoende av varandra kan skapa musik som låter väldigt lika.

Det är ju inte första gången som spelmusik och filmmusik påminner om varandra. I filmsekvensen från Final Fantasy VIII då de kommer till Dollet och The Landing spelas, fick musiken ändras då den var alldeles för likt filmen The Rocks tema.

Och alla känner väl till hur likt Metal Gear Solids tema och introt i Speed är?

Nu har jag alltså snubblat över två liknande stycken, där det senare är borderline plagiat. Nåväl, jag tycker fortfarande att Elvandia Story har ett grymt soundtrack.

Bortglömt och återfunnet

Det är lätt att känna att man tappar bort sig själv ibland, tappar fotfästet till den där vägen man brukar gå på. När det händer mig är det alltid en svindlande känsla. Vem är jag, vart är jag på väg? Vad händer efter det här? Vem skulle tro att en liten svart maskin skulle visa vägen igen? Vem kunde ana att ett 6 år gammalt spel, skulle få mig att le och få fjärilar i magen, igen? Kunde jag ha gissat att Motoi Sakurabas melodier skulle få det att tåras i mina ögon? Kanske.

Mysigt och färggrant.

Kanske visste alla andra att detta fortfarande fanns gömt långt ner inom mig. Kanske var det bara jag som inte vågade och inte heller kunde unna mig. Men idag satte jag mig ner i fåtöljen och stängde omvärlden ute med mina hörlurar. Folk kan försöka nå mig om de vill, jag har andra saker för mig. Jag träffar Luke, Tear, Jade och Mieu igen. Den första delen av det härliga gänget som utgör Tales of the Abyss. Även om Luke är den spydigaste karaktär jag nånsin stött på i ett JRPG så kan jag inte annat än gilla honom. Jag älskar att han svär. Jag t o m gillar att han är taskig mot Mieu, vilket i sig är ganska tokigt. Mieu är så söt och jag vill bara ta och krama honom sönder och samman! Jade är härligt iskall och rubbas inte av Lukes barnsliga kommentarer och attityd. Samspelet är så vasst, manuset är en fröjd och bara på drygt 2 timmar har mycket hänt.

Tear – en riktigt bra och stark karaktär. <3

Jag har spelat det förr men spelar det igen. Kan omöjligen minnas allt, men trivs med att bekanta ansikten sluter upp och tar mig till platser jag inte glömt bort. Det är mysigt. Enda anledningen till att ta en paus är egentligen att låta öronen vila från headsetet, men inte ens det är nog 100% giltigt då 3DS:en har enormt bra högtalare för att sitta i en sån liten maskin. Ja, jag är imponerad, märks inte det?

Jag känner mig glad. Sitter som i ett lyckorus och skriver detta. OH J(RPG)OY!

The Last Story OST

Texten publicerades först hos Level 7 6 mars 2012.

Level 7 saknar något. Nämligen texter om spelmusik. Så jag tänkte råda bot på den saken och helt enkelt krydda redaktionsbloggen med mina favoriter. Och jag tänkte slå på stort redan från början i form av The Last Storys soundtrack.

Nobuo Uematsu har sedan jag blev RPGamer varit en av mina favoritkompositörer. I min spelmusikhylla trängs nästan alla Final Fantasy-soundtracks som någonsin släppts och den gången jag vinkade till honom och fick en vink tillbaka under PLAY-konserten 2006 kommer för evigt vara etsat på min hornhinna.

Uematsu har haft sina svackor, men det finns inget tvivel om att han kan komponera bra melodier. Just i The Last Story tar han sig själv till nya höjder, men jag vill ge inte mindre än hälften av berömmet till Yoshitaka Suzuki som har arrangerat alla stycken utom två. Mer >